Vacker avslutning

Jag och barnen går och väntar på att Kung Bore ska komma på besök och sprida sin vita glädje över marken. Ungarna vill åka pulka och skidor, göra snögubbar och bygga snökojor. Allt sån´t man SKA få göra på vintern när man är barn. Själv gillar jag att pulsa i snön, höra knarret under kängorna. Framför allt gillar jag också ljuset som snön bidrar med.

Men, just nu är det ändå otroligt vackert ute! Rimfrosten ligger tjock på allt den har kommit åt, och gnistrar likt diamanter i vintersolljuset. Naturen har målat en vacker tavla att avsluta 2008 med. Det bådar gott inför det nya året!

Idag är ingen vanlig dag...

..idag är pappas födelsedag!

Jag skickar här en STOR GRATTIS-KRAM och hoppas att du får en riktigt bra dag!

Ut med det gamla - in med det nya

Jag sådde ett litet frö hos mig själv häromdagen, när jag funderade på att rensa lite i barnens leksaker. Tankarna flöt vidare likt ringar på vattnet, och jag har nu stora planer på att gå igenom allt som man samlat på sig genom åren och göra mig av med sådant man aldrig använder. Kanske inte ens visste om att man ägde. Bättre då att ha plats till det man verkligen vill spara. Känner på mig att Blocket kommer att bli min vän ett tag framöver, när jag ska försöka sälja diverse prylar. Ska bli riktigt kul faktiskt!

Sen är det ju det här med kläder. Varje gång jag öppnar dörrarna till garderoberna konstaterar jag att det är "smitfullt" men suckar jag tungt och inser i panik att jag INTE HAR NÅ´T ATT TA PÅ MIG!!! Det mesta har passerat bäst-före-datum för längesedan. Annat har krymt (eller kan det vara så illa att jag har antagit nya former??? Hu hemska tanke....) eller blivit urtvättat.

Behöver ut på en riktigt rejäl shoppingtur och köpa en helt ny vårgarderob. Det låter väl lyxigt! Tänk att som Carrie i Sex and the City spatsera runt i svindyra designerskor med skyhöga klackar och enbart bära kläder från de stora modehusen!! Jo, tack, det kan jag stå ut med!
Tillbaka i verkligheten inser jag att det i vanlig ordning blir till att försöka fynda på rean. Januari brukar vara en svart månad för plånboken........

Midnatt råder....

....tyst det är i husen! Barnen sova, men tända äro ljusen!

Lugnt och skönt och mysigt med tända ljus och glittrande julgran. Julen passerar med en rasande fart, och man sitter här lite snopen och tänker: jaha, det var den julen det!? Hann väl knappt fatta att det var jul förrän den var förbi. Ungarnas rum vittnar dock om att tomten varit på besök med den stora julklappssäcken, och jag sitter och funderar på om man inte borde ta och rensa bort lite saker som de inte använder längre. Men var ska man göra av dem sen då??? Vill nog inte slänga fina leksaker. Ständigt denna förvaringsproblematik (ja, jag vet, det ÄR ett lyxproblem, men likväl ett problem....).

Vad gör då en trött tvåbarnsmor på Annandag jul när barnen har somnat? Svar: Äter ostbågar och chokladpraliner, bloggar och handlar på H&M Shop Online som har SALE för att göra plats för vårens nyheter. Japp, jag har fyndat ikväll, handlat till 50% rabatt! Brukar aldrig beställa kläder på postorder annars, men ikväll gjorde jag ett undantag.....får väl se hur utfallet blir.

Kom just att tänka på att årets mörkaste och längsta natt är förbi och vi går äntligen mot ljusare tider!!!! Ser nu fram emot ett nytt år med nya möjligheter. Det ligger där som ett oskrivet blad, som väntar på att fyllas med händelser och innehåll. Kanske ska jag försöka göra slag i sak och börja ett nytt sundare liv. Det har jag väl tänkt göra de senaste tio åren, men 2009 blir kanske det år då jag verkligen GÖR det. Börjar motionera mera, äta sundare, oro mig mindre, stressa mindre och LEVA mer. Jag längtar faktiskt. Ja, det gör jag!

Dan före dan

Nu har vi bakat pepparkakor och lussebullar, gjort godis och pysslat, städat och pyntat. Granen är klädd och skinkan är grilljerad. Allt är under kontroll (tror jag i alla fall). Och mamma är trööötttt. Ännu finns lite småsaker att fixa, men jag sitter ialla fall ner och ser på Bingolottos Uppesittarkväll och bloggar lite.

Vill önska Er alla en riktigt

GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR!!!!

Vill också säga

GRATTIS på födelsedagen

till min morbror som fyller 45 år idag!!!

Tomteparad

Nu har vi haft Stora Städardagen och pyntat med julsaker. Här kommer ett litet smakprov:

Dagispyssel

Bonad som funnits i familjen sedan min mamma var liten.....nostalgi!!!!

Tomtemobil anno 1970-talet, hänger numera i prinsessans rum

Gó och glá, kexchoklá

Änglakör

Tomten i egen hög person

Sist men inte minst - min favorit: speldosan som spelar Bjällerklang, medan Tomtefar och Tomtemor dansar. Har haft den sedan jag var tre år gammal.... mer nostalgi.....

Vi är med tvättmaskin igen!!!!!!!

Sitter här och läser lite på era underbara bloggar, och njuter i fulla drag av att höra ett välbekant surrande från tvättstugan. Det har varit onaturligt tyst därinne sedan i måndags. Och onormalt fullt av smutstvätt. Kan inte fatta hur tvätthögarna kan växa så lavinartat bara på några dagar...? Hur var det pre-children?

I dag har i alla fall en ny tvättmaskin installerats, och den har alla egenskaper man kan tänka sig att begära av en tvättmaskin (förrutom att ladda och plocka ur sig själv då förstås...). Känner på mig att vi två kommer att bli goda vänner en lång tid framöver.....

Frostnupen ros

Visst är det vackert! En rosenknopp i december som blev överraskad av att vintern kom.

Ord

Ord kan ge kärlek

Ord kan va´smek

Ord kan ge lycka

Ord kan förtrycka

Ord kan beröra
Ord kan förgöra

Ord kan ge tröst

Ord kan skapa höst

Ord kan förklara

Ord kan bevara

Ord kan ge visdom

Ord kan va´trolldom

Ord kan ge hopp Ord kan sätta stopp

Vad vore vi utan ord????????????

En "olycka" kommer sällan ensam...

...och alla onda ting äro tre.

Oktober: Dammsugaren stendog. Fruktansvärt snopet, eftersom den bara var ca 3 år gammal. Fick investera i en ny snabbast möjligt - ingen barnfamilj orkar väl leva särskilt många dagar utan snabeldraken!???

November: Strykjärnet fick kortslutning medan jag stod och strök. Mycket obehaglig upplevelse. Inte heller strykjärn vill man ju vara utan en längre tid, så nytt strykjärn inhandlades. Tyvärr fick vi nog ett "måndagsex", för när man använde ångfunktionen lämnade strykjärnet "kaffe-med-mjölk"-fläckar på kläderna. NOT NICE, så det var bara att åka tillbaka och reklammera.

December: Tvättmaskinen krånglar. Trumman slutade att rotera idag. Vet inte om det går att reparera eller om vi måste köpa en ny. Maskinen är 2,5 år gammal.....borde väl hålla i minst 5 år till kan man tycka.

Vi har verkligen inte haft flyt med våra maskiner i höst, och rent ekonomiskt kan detta inte komma mer olägligt. Att avvakta med att fixa tvättmaskinen finns bara inte. Är det nå´t vi behöver är det en fungerande tvättmaskin.

Japp, nu har jag gnällt igen, känns redan bättre faktiskt bara att få skriva av sig lite.
Det "årner säj" som de säger i Värmland, och det gör det nog för oss med, det ser bara lite mörkt ut just nu.

Lucia

Vaknen upp, se Lucia, den älskade träder

så stilla och blid i vårt hus!

Hon har böljande hår, hon har snövita kläder

och krona av flämtande ljus.

Hör, hon följes den lingonriskransade tärnan,

av svenner, som höja en sång

att med jublande röster få prisa den stjärnan,

som tändes för folken en gång.

Se, där ute står natten så bister och ruvar,

nu fryser var tjärn och var sjö.

Bort i markerna skria nu ugglor och uvar

och varsla om vinter och snö.

Väl är denna den mörkaste natten på året

och skrockfylld och farlig och tung;

men vår väna Lucia bär julljus i håret,

en jungfru så späd och så ung.

Ja, var hälsad, Lucia, du budbärarinna

till julens och midvinterns fest!

Nu må stockbrasan flamma, och grenljusen brinna,

att ära dig, väntade gäst!

Du är tron på en slumrande vår, du är sången,

om blommar i mörker och höst.

Du kan aldrig bli glömd och i trollgarnen fången,

du bor i vart längtande bröst.

Du kan dystra och ensamma hjärtan befria

och lösa förstummade skratt,

där du kommer från vintriga vägar, Lucia,

i Nordalands mörkaste natt!

(J. Grandell, I sol och skymning)

Lussefirande

På storebrors dagis var det lussefirande i dag på morgonen. Det är egentligen ingen dagisdag för honom och han ville först inte alls åka iväg och lussa. Men när vi deklarerade att han inte var tvungen i år, då ändrade han sig kvickt och ville iväg i sista stund i alla fall (man måste ju alltid vara tvärs om ni vet...).

Det var samling kl 07:45, och 08:00 tågade barnen ut och sjöng för alla föräldrar och släktingar som kommit för att titta. En del är blyga och tittar under lugg, andra vill synas och strålar mot "publiken". Några vill inte sjunga alls, andra tar i "för kung och fosterland". Visst är de underbara!

Ont, det gör ont, men det går....

.....det gör ont en stund på natten och hela j-ä dan.....

Har försökt vara lite redig och träna. Gjorde sit-ups och armhävningar tillsammans med trollungen. Något hände, vet inte vad, men dagen efter vaknade jag med rejält ont i armbågen. Försökte förtränga värken och "körde på" som vanligt. Var och jobbade igår, men det blev bara värre och värre. Kunde knappt få av mig kläderna på kvällen. Skulle egentligen varit och dansat igår, men det var ju inte att tänka på. Tyckte synd om mig själv och ringde mamma för lite tröst. Hon tyckte att jag skulle sätta mig i en taxi och åka in till akuten, men nej, det gjorde jag inte. Sitta där en torsdagskväll och vänta i timmar....nej tack!

I morse var armen i alla fall lite bättre och jag knaprar nu Voltaren för att hämma inflammationen

Nu när jag fått gnälla av mig lite känns det faktiskt lite bättre..... ska nog ta ett par rutor mörk choklad också, det brukar göra mig snäll och glad!

Ljuskunskap och ljuskonst

Jag har fått lära mig av de ljuskunniga, att när det gäller pelarljus är det inte bara att tända på veken och låta den brinna. Nej, att elda ett pelarljus kräver lite kunskap. Men om man bara följer regeln VVKK= Vårda Veken och Krama Kanten, så kommer man en bra bit på vägen.

Veken måste vara välansad (inte för lång) och vara centrerad i ljuset. Man får alltså INTE BLÅSA ut ljuset, för då kan veken flytta sig, och ljuset kommer att smälta asymmetriskt Man bör heller inte tända ett pelarljus för ett kort slag, nej de måste brinna i några timmar så att det bildas en stor (centrerad) "sjö" av smält stearin. När man sedan släcker ljuset (varsam med en ljussläckare) ska man krama kanterna, dvs försöka att klämma ner kanterna som bildats så att de också kommer att smälta nästa gång man tänder ljuset. På så sätt kan man helt enkelt använda precis hela ljuset! Självklart spelar ljuskvaliteten också stor roll för hur ljuset beter sig när man har det tänt.

Här kommer lite bilder på ett par av mina pelarljus, där jag inte vårdat över huvudtaget. Ett sort misslyckande kan man säga, men om sanningen ska fram tycker jag faktiskt att det blev riktigt vackert! Man kan ju inte alltid tänka ekonomiskt.......

Känns lite som Benjamin Syrsas ljus när han sjunger "Ser du stjärnan i det blå"......

........eller en lavasprutande vulkan kanske.......

Beslutsångestfylld tillvaro

Avundas alla som fattar sina beslut utan minsta synbar tvekan. Vad skönt det måste vara att inte behöva vända ut och in, fram och tillbaka på alla alternativ. Om ni visste vilken energi som går åt för att väga in alla tänkbara aspekter och scenarier för att komma fram till ett, som synes, optimalt beslut. Innan jag är klar har jag analyserat sönder allt till små mikroskopiska partiklar. En del substans går nog förlorad under tiden, men jag gör det ändå, för TÄNK OM jag missar något väsentligt och avgörande? Svåra och stora beslut man gör påverkar eller avgör ju många gånger hur livet ska te sig i framtiden, både för mig och mina medresenärer på livsresan.

Så man dra ut på pinan och lever i ett gråzonernas ingenmansland med både fönster och dörrar öppna. Att vankelmodigt dra ut på beslutsfattandet och hoppas på att man kommer till en självklar insikt utan att själv fatta ett drastiskt beslut. Att allt plötsligt en dag ska te sig uppenbart och kristallklart, som en blixt från en klar himmel. Eller att någon annans val påverkar mig så att jag inte själv måste fatta det avgörande beslutet. Fegt va!??

Stora och svåra beslut måste få ta sin tid, ligga och gro och pyra, värka fram. Men till slut kommer man till en punkt när det helt enkelt inte går att skjuta upp det längre. Något måste göras. Tveksamheten klibbar fast, nästan omöjlig att skaka av sig. Blicken är flackande orolig och tankarna skenar. Kallsvetten bryter fram. Pulsen slår så det dånar och susar i öronen. En orkan drar fram i mitt inre och ruskar om i min själ. Bara i stormens öga är det lugnt, sanningens minut har kommit. Tanken blir sagd, beslutet är taget.

Och vilken lättnad och lugn som följer i stormens spår när man väl bestämt sig.

Kroppen slappnar av, hjärnan (som hos en belutsångestfylld person ALLTID ligger och gnager med orostanken GJORDE JAG RÄTT?), får i alla fall en stunds paus i analyserandet. Man samlar sina krafter, pustar ut och går vidare. Tills nästa stora fråga dyker upp........

Julstök i vårt kök

Idag har vi bakat lussebullar, så det doftar härligt i hela huset.

Storebror undrade:

-Varför måste lussebullar se ut som de du gör mamma? Tja, varför måste de det? Klart att de kan se ut som man själv vill. Storebror bakade således efter eget tycke och smak, och vi kan nu stolt presentera årets lussebullekollektion: haj, orm, plattfisk och groda!

Mamma höll på traditionen och bakade "vanliga".

Behöver väl knappast nämna att de smakade ljuvligt, lite ljumma med kall mjölk till.....

Vad dricker en drake?

Min lille jägare filosoferar ständigt, och kommer med de mest underbara slutsatser.
Här är dagens bästa:

-Mamma, jag är en drake idag!
-Jaha du....
-Draken är törstig - vad dricker en drake egentligen????
- Jaaa (svävande), de dricker nog vatten.
-Men mamma, det förstår du väl att de inte gör, då släcker de ju elden inom sig!

En gnagande härmapa....

Min lilla trollunge (hon är verkligen en trollunge, fast en UNDERBAR sådan) lär sig nya saker och nya ord varje dag. Hon härmar alla ord hon hör och börjar få hyfsad ordning på uttalet. Till morfars stora lycka har hon idag sagt "moff fa" för första gången. Momma (=mormor) kom förra veckan, och värmde mormors hjärta rejält.

När hon inte är upptagen med att härma ord, härmar hon allt vi gör. Hon ska "änga" upp sin handduk på kroken i badrummet, och kläderna ska "änga" på stolen. Hon strosar runt med sin lilla handväska över axel, och dukar med tallrikar på sitt lilla bord. Om jag lägger mig på golvet och gör sit-ups eller någon annan gympa, ja då gör hon så klart likadant! Mest av allt härmar hon förstås allt som storebror gör, till storebrors vilda förtjusning. Han anstränger sig rejält för att få henne att göra bus och tokiga saker, och skrattar högljutt åt hennes bravader.

Sedan gör hon ju en massa annat som vi INTE gör. Just nu kliar det mycket i hennes tänder, och något måste vara i munnen hela tiden. Populärast för tillfället är hennes pek-böcker i kartong. Man kunde tro att vi hade råttor inne, för hon gnager verkligen ut rejäla bitar i böckerna, tuggar ett tag på pappersmassan, och spottar sedan ut den på något lämpligt ställe........


Det står ju faktiskt bitbok, så det är ju inte mycket att säga....

Lyxig afton

Igår fick jag lite egentid att njuta av. Först var jag på en salong och fick en parafinbehandling för mina torra händer. Jag fick doppa händerna i ett parafinbad, ett par gånger tills en hinna hade bildats runt händerna. Det var lite grann som att stöpa ljus ni vet... Sedan fick jag sitta med händerna i plast och vantar för att det hela skulle verka. Parafinet stelnade och blev till en slags handske som sedan bara var att dra av. Händerna blev faktiskt mycket mjukare, så det där ska jag nog göra om nå´n gång!

Efteråt träffade jag en av mina närmaste vänner. Vi åt mat på en liten mysig restaurang, och drack varm choklad på ett annat mysigt fik. Som vanligt hade vi en trevlig kväll, med utbyte av tankar och funderingar om livets stora och små saker. Kunde väl ha suttit och pratat hela natten, men klockan 22 blev vi "utslängda" av personalen som vill gå hem och sova..... Jag känner mig lyckligt lottad som ha en så´n vän att dela mina tankar med. Tack för igår "Trötter" :-)

Måste väl skynda mig lite nu. Ska fixa mat åt barnen, och sedan ska jag iväg på julbord med jobbet. Blir utekväll två dagar i rad - hur ska en sliten tvåbarnsmor orka det egentligen!?

God älg

Årets traditionsenliga pepparkaksbak har gått av stapeln, och hela familjen var med. Vi har ju som bekant både en stor och en liten jägare i familjen, och självklart blev det en del pepparkaksälgar i stället för pepparkaksgrisar. Storebror kämpade energiskt med baket, men lillasyster stoppade in degen i munnen så kinderna var runda som en hamsters......

Se så fina de ser ut, älgen och ängeln!!!

Så här blev resultatet - jättegoda, så klart! Ska nog garnera med lite kristyr också (men det gör jag nog helst själv.....)

Strax ska de ner i min fina pepparkaksburk

Min barndoms jul

Jag har väl sagt att jag ÄLSKAR julen och allt runt omkring den, även om den innebär stress och stora hål i plånboken.

Vem minns väl inte sina barndoms jular!? Glädje, förväntan, ljus i mörkret, familjen som samlas. För mig och min familj har julen alltid varit årets höjdpunkt. Vi har bakat lussebullar och pepparkakor, gjort ischoklad och risbräck, pyntat och donat. Jag kan än idag känna doften av nypolerade möbler, nykokt och senapsgrilljerad julskinka, en julgran som verkligen doftade gran, farmors julhyacinter, mormors inlagda gurka. Julskivor spelades flitigt (LP skivor alltså), och vid julfrukosten satte pappa alltid på "Sjömansjul på Hawaii" (vet inte varför - med det blev en tradition), som ackompanjerades av plinget från ett nypolerat änglaspel.

Jag minns julpyssel i skolan när man gjorde egna julklappar som man sedan stolt paketerade in. Minns en jul då ansjovisen till Jansons frestelsen var dålig, så när pappa öppnade burken sprutade det sillspad över halva köket och köksgardinerna... Mindre kul kanske, och brorsan och jag fick gå till affären (som faktiskt var öppen på julafton fast det var en liten lanthandel) och köpa ny. Och visst var det väl alltid snö på jul? Eller vill jag bara minnas att det var så? Minns jul hos farmor med buller och bång; kulörta kulor i utegranen, pynt och bonader precis överallt, sju sorters hembakade kakor, tomtebloss som farmor tände inomhus så att det osade.

Värme, glädje. Och spänning. Dagen innan julafton kunde jag knappt somna. Låg och vred och vände på mig i sängen. Pirr i magen av förväntan. Imorgon är det JULAFTON - är det verkligen sant!!??

Jag vill så gärna att mina barn ska få härliga och vackra minnen från julen att spara i sina hjärtan. Att de ska minnas sina barndoms jular med glädje, värme och lycka i blicken.

Vägskäl

Jag har slagit följe med den stora massan av människor som färdas längs den allmänna vägen här i livet. Den är enklast och tryggast att följa. Huvudleder är upplysta och går väl utstakade igenom landskapet. Här finns nästan inga tvära kurvor eller oförutsedda gupp. Kommer en kurva blir man förvarnad i tid, och oftast finns skyddsnät vid vägkanten. Det är bara att följa med strömmen.

Jag har aldrig rusat fram, utan rört mig i sakta mak längs vägkanten. Låtit andra köra förbi, medan jag tittat långt efter dem och undrat hur de vågade färdas i sådan hastighet??? De verkade inte ha någon rädsla alls för att komma ur kurs..... För trots att jag alltid följt gällande regler och tagit det lugnt, har jag minsann hamnat i diket ett par gånger. Tappade fotfästet och slog mig rejält i både kropp och själ. Det tog lång tid att komma upp på banan igen, och jag har rivmärken och sår kvar ännu idag.

Nu har jag varit på väg ett bra tag. Haft tid att tänka under tiden. Känns som om jag tappade något, då när jag hamnade i diket. Något jag inte inte ens visste att jag hade. Men det finns en tomhet inom mig som bränner. En saknad eller längtan som växer.

Känner att jag närmar mig ett vägskäl. Vägskäl har alltid skrämt mig. Att tvingas fatta ett beslut om vart man ska gå. Följa vägen rakt fram, eller fortsätta åt ett annat håll? Ibland har jag längtande kikat på små vägar som viker av från huvudleden. Undrat vad som ligger bakom kröken? Någon gång har jag faktiskt gjort en liten avstickare in på en mindre väg. Men så fort jag inte kände igen mig längre blev jag osäker på vad jag egentligen gjorde där? Mina följeslagare undrade också vart jag var på väg; varför tror du att gräset är grönare på andra sidan? Vände om i rädsla och fortsatte den enkla vägen igen. Lite lättad, men också lite besviken över min egen feghet. Man upptäcker ju inget nytt och spännande om man inte vågar prova!?

Har så mycket funderingar som florerar. Om vägen blir krokig och har mycket uppförsbackar - kommer den att slita ut mig, eller kan dess svindlande skönhet ge mig kraft att orka vidare? Kanske hoppet om att hitta vad jag saknar när jag når målet göra resan mödan värd!? Skenet kan ju tyvärr också bedra. Det som verkar vara en idyllisk väg i harmoni, kan ju visa sig vara en lömsk och farlig väg, full med fallgropar och bekymmer, som slutar vid en återvändsgränd i tomma intet.

Det allra svåraste i beslutet är att villken väg jag än väljer så påverkar den inte bara mig längre. Mina medpassagerare måste ju slå an på samma väg. Vad har den vägen jag väljer att erbjuda dem? Deras väl går före mitt, och jag måste ta fram en ny karta med nya kriterier för att kunna fatta ett optimalt beslut. Känns som en omöjlig ekvation. Eller är jag bara för dålig på matte?

Egentligen är det ju inget fel i att följa med strömmen längs huvudleden. Den är helt ok, det finns bra förutsättningar längs den. Kanske lite tråkigt och förutsägbart. Men en trygg plats med framtiden utstakad. Men är jag nöjd med det? Osäkerheten har sått sina frön hos mig som gror och växer. Jag låter hjärnan styra som vanligt, och trampar ner de spirande plantorna. Men ogräs är envisare än de flesta blommor och kommer strax tillbaka med förnyad kraft. Ska man ge efter? Slå in på en annan outforskad väg och se vad som händer? Hoppas att det inte är en återvändsgränd, utan en väg som breder ut sig i flera filer, och når fram till slutet av regnbågen!

1:a Advent, och Anders slaskar....!!!!

Om Anders braskar, så slaskar julen. Om Anders slaskar, så braskar julen!

Här ligger temperaturen några grader över nollan idag, så nu finns hopp om en vit jul! Jag och sonen håller både fingrar och tår för att det ska slå in. De senaste jularna har vi firat med gröna gräsmattor och regn, och det går inte att bortse från att det tar bort lite julstämning. Men i år så har vi ju "skrocken" (eller om det är Bondepraktikan?) på vår sida :-) Så jag säger bara: Let it snow, let it snow, let it snow!!!!

Vill också passa på att säga GRATTIS på namnsdagen till alla som heter Anders. Speciellt tänker jag idag på min morfar som hette Anders. Var och hälsade på vid hans grav igår. Saknar dig morfar.....

Nedräkningen har börjat

Adventsstakarna är framplockade och adventsstjärnorna hänger i sina fönster. Småfolket i huset längtar efter tomten, och vi har börjat nedräkningen med hjälp av vår glade snögubbe! Nu är tid att njuta av pepparkakor och glögg, lyssna till stämningsfull musik och tända massvis med levande ljus....

Sött

Har ni sett så söta tofflor! Stumpan tassar överlycklig runt med sina "niner" (kaniner) i storlek 21, som mamma inte kunde låta bli att köpa....

Glass i stora lass

Förkylningarna avlöser varandra hos oss just nu, och jag trycker i mig så mycket c-vitaminer och vitlök som det bara går. Jag känner ju att virusen ligger och lurar, bara väntar på att få gå till attack! Får väl se om alla mina husmorskurer lyckas hålla dem i schack!? Har känt mig lite frusen idag, så jag har kurat under en filt i soffan nu ikväll. Druckit the, ätit nybakat bröd, och syndat med en stor skål glass.

Det är ju löningsdag, men jag har inte så mycket att fira. Blir en dyster månad ekonomiskt sett. Varför måste ALLA j-a räkningar komma i november??? Jag är glad att jag nästan är färdig med alla julklapparna i alla fall. Jag ser fram emot att det lackar mot jul, och ska verkligen se till att ha en riktigt mysig advent i år.

Det är tuffa tider......

Idag har en av mina allra närmaste vänner varit lite tuff mot mig. Sagt uppriktiga saker till mig, som var jobbiga att lyssna på (men som jag behövde höra...) Kände mig plötsligen väldigt liten. Höll självklart försvarstal för mina tankar och handlingar, men måste väl erkänna att vederbörande har rätt, till en stor del i alla fall. Jag borde försöka vara mer optimistisk och positiv i grunden. Inte alltid utgå från det västa. "- Ägna dig åt positiv projicering, istället för att hålla på med negativ projicering". Jag vet, JAG VET. "Don´t worry, be happy" borde bli ett mantra som jag mumlar inombords när minska lilla svarta tanke närmar sig medvetandet. Men rackarns vad svårt det är att bryta mönster.

Att alltid förbereda sig för det värsta är för mig en slags sköld och skydd mot att bli sårad. Man är mentalt förberedd och tror därför att man lättare hanterar en svår situation. MEN, hur ofta har jag lagt upp samma beredskap för vad jag ska göra och hur jag ska hantera situationen om det BÄSTA MÖJLIGA händer??? Ingen aning. Har jag någonsin tänkt den tanken? Att det bästa som kan hända plötsligen händer? Nej, det har jag aldrig på allvar funderat på.

Det skulle vara sååååå skönt att slänga av sig den tunga ryggsäcken jag bär på, fullastad med oro, funderingar, ansvarskänslor, rädsla, beslutsångest, förmaningar, ilska, och överdrivet analyserande. Men hur gör man det? Har ju burit på den här ryggsäcken så länge att jag inte vet om något annat. Har vant mig vid tyngden och blivit stark under tiden. Men måste man alltid vara stark? Kanske. Kanske inte.

Hipp Hipp Hurra - 1,5 år ida´!!!

Tänk att tiden kan rusa så fort

ett litet knyte har blivit stort.

"Fyller" 1,5 år idá

en trollunge - så go och glá!!!

ÄLSKAR DIG MITT HJÄRTA!!!!

Bara jag kan leva mitt liv

Den här visan är så vacker! En uppmaning om att leva livet fullt ut varje dag. Att tro på sig själv och att kämpa för det man vill ha! Något jag borde ta fasta på. Inte alltid följa strömmen - ty den som går MOT strömmen blir stark. Att våga trampa upp nya stigar på okänd mark. Vem vet vad som ligger där och väntar? Kanske något man letat efter länge och nästan slutat tro att man kunde hitta!

Gabriellas sång (Helen Sjöholm)

Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått

Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv

Snön lyser vit på taken

Farbror Frost kom på besök i natt, andades på våra fönsterrutor och lämnade rimfrost på träden och marken.

Termometern visade -7,3 grader när vi steg upp, och den lilla snö som föll igår ligger kvar!!!
Sonen skrek YIPPIEEE och hoppade runt i glädjeyra, även om det bara ligger ett tunt, tunt lager. Det är en vacker dag idag. Solens strålar gnistrar i rimfrost och snökristaller. Tänk att lite snö och ljus kan göra så mycket för välbefinnadet! Energin och orken kommer tillbaka. Jag är nog mer beroende av ljuset än jag vill erkänna för mig själv. Borde kanske gå i ljusterapi under vår mörkaste årstid?

I dansens virvlar

Jag tror att jag har skrivit någon gång förrut att ett av mina intressen är dans. På amatörnivå alltså - jag dansar hellre än bra kan man väl säga.

Någon har sagt: "Dans är en vertikal önskan om ett horisontellt läge"

För mig är dansen terapi och motion. Efter en stressig dag på jobbet eller en hektisk dag med barnen, kan en timmes dans liksom luckra upp spänningarna och släppa fram glädjen bland all trötthet. För mig som sitter framför en dator hela dagarna, är det skönt att använda en annan del av hjärnan ett tag. Det går helt enkelt inte att tänka på problem och bekymmer när man måste lägga 120% uppmärksamhet på att hänga med i dansens alla steg och turer.

Jag dansar gärna bugg, men är nog ännu mer förtjust i salsa. Gillar de förföriska latinska tonerna och det sensuella och romantiska i dansen. Men efter tre kurser i salsa börjar jag misstänka att jag nog är relativt obildbar i salsans konst. Har väl inte rytmen naturligt i blodet!? Men KUL är det i alla fall, även om det blir lite felsteg här och där. Kan nog bli en kurs igen nå´n gång. Skam den som ger sig - fjärde gången gillt.....

Snön faller

Ikväll har det stilla dalat ner stora mjuka snöflingor mot marken. Visst är det ljuvligt att känna hur de landar i ansiktet när man står och kikar upp i det vita virrvarret. Några fastnar i ögonfransarna, andra smälter bort direkt.

Barnasinnet vaknar i mig och jag vill slänga mig raklång på marken och göra änglar i snön. Men det går ju förstås inte. Inte än. Men om det bara fortsätter att vara kallt så att den lilla snö som fallit får stanna, då vet jag ett par ungar som kommer att tjuta av glädje när de tittar ut genom fönstren imorgon!

Temperamentsfull tillvaro

När min dotter föddes, var hon inte alls lik sin bror varken till utseendet eller temperamentet. Hon föddes med en ENORM vilja, och vrålade i rent raseri när barnmorskan tog henne från mitt bröst för att klippa av navelsträngen. Tystnade sedan snabbt när hon fick komma tillbaka till mig. Man kan säga att det liksom har fortsatt i samma bana. Hon kan verkligen bli tvärilsk om det inte blir som hon har tänkt sig. Envisheten kan vara svår att hantera, samtidigt är det ju vilja och envishet som driver barn (och vuxna) framåt i utvecklingen.

Sonens temperament har växt fram undan för undan, och han har verkligen genomgått varenda möjlig trotsperiod. Nu har det äntligen lugnat ner sig lite, och det går oftast att resonera med honom. Däremot är han fortfarande väldigt envis. Ibland känns det som om jag har en tonåring i huset redan, när han kan vråla:

-Aldrig i livet! Ni fattar ju ingenting! Jag ska flytta härifrån!!!!! (och smäller igen dörren till sitt rum)

Det gäller att välja sina konflikter, men jag är nog en mamma som inte låter det bli som barnen vill bara för husfridens skull. Summan av kardemumman är att vi har en hel del konflikthantering i vår familj.

De måste ju lära sig vad som är rätt och fel!? Att kunna hantera ett NEJ, du får inte! Vem ska annars lära dem var gränserna går? Varje familj har väl sina egna regler och normer som gäller i den familjen, och ute i samhället är det mesta belagt med regler som måste följas. Det blir ju så mycket enklare att leva i det samhället sedan, om man känner till spelreglerna från början!

Efter stora sammandrabbningar (när det lugnat ner sig så pass att han kan lyssna) brukar jag alltid försöka förklara för sonen varför han inte får göra si eller så, och varför jag försöker lära honom vad som är rätt och fel. Faktiskt brukar han då förstå. Tyvärr "glömmer" de ju vad man sagt så fort man vänder ryggen till.

Jag hoppas och tror ändå att jag ska lyckas uppfostra mina barn så de växer upp till goda medborgare i vårt samhälle.

Regn och rusk, feber och förkylning

I dag river höststormen utanför huset och regnet vräker ner så att det smattrar på rutorna. (Tur att man inte hade tvättat fönstren inför Advent....). Inne i värmen sitter jag och lillan och tar det lugnt. Hon har feber - IGEN!? Verkar vara någon sorts evighetsbacill som fått fäste i vårt hus, för det går bara runt, runt mellan oss. Storebror är i alla fall frisk, och min underbara mamma ryckte ut idag och hämtar och lämnar honom på dagis så att jag slapp släpa ut sjuklingen i ovädret med hög feber. Sedan skulle hon ta med honom in till stan för att köpa en märkessköld till hans nyförvärvade simmärken! Vad skulle man göra utan sina föräldrar???? Jag hoppas verkligen att jag kommer att bli en lika bra mamma till mina barn......

Sökes: Soffan med sex S

Vårt vardagsrum har länge varit nedprioriterat på inredningsfronten, för det har funnits större behov att åtgärda andra delar av huset. Men nu börjar jag känna att det kryper i kroppen och kliar i fingrarna. Jag har snart fått nog av de "kanariefågelgula" väggarna med orangefärgad bård vid taket (ser ut som om det har rostat lite grann...). Soffan har också gjort sitt, och står nu på randen till pensionering. Jag försöker verkligen övertala mig själv till att behålla soffan ett tag till, för barn sliter och sölar ju som bekant en hel del när de är små, men jag vet inte om förnuftet eller viljan kommer att vinna kampen....

Har smygtittat på, och provsuttit i, otaliga soffor det senaste året, och har kommit fram till att min framtida soffa måste uppfylla åtminstone följande krav:

1. Smidig och storleksmässigt rätt (vi har inte så stor plats)
2. Skön sittkomfort
3. Snygg att se på
4. Smutsavvisande tyg/färg
5. Slitstark (=hög kvalité)
6. Sovvänlig (om man får oväntat besök)

Självklart vill man också att den ska ha ett bra pris!

Stolt son, stoltare mor

Idag kom sonen hem från simskolan med ett leende från öra till öra. Stoltheten lyste i hans ögon när han kom springande från bilen och ryckte upp ytterdörren och ropade: Mamma, mamma, jag har tagit TVÅ märken i dag på simskolan!! BADDAREN och DOPPINGEN, och pappa har köpt dem!!!!

Att se hans enorma glädje för sin prestation, glädjer mig ännu mer, och värmer mitt modershjärta. Jag är också stolt! Stolt för att han har besegrat en del av sin rädsla och VÅGAT doppa huvudet under vattenytan. Men också klassiskt mamma-stolt: se på min son, han kan minsann! (fast det får man väl inte säga högt egentligen....).

Att se dina ögon tindra är mer än nog belöning för allt annat slit. Jag älskar dig så mycket pojken min!!!!

Väck med veck

Har varit utan strykjärn i några dagar, och högen av stryktvätt har blivit gigantisk. Med småbarn i huset känns det som om man tvättar jämt...... Nu har jag i alla fall investerat i ett nytt och smidigt strykjärn från Philips. Att det är snyggt polkagrisfärgat är ju en bonus! Kanske, kanske blir det lite mindre tråkigt att stryka...???!!!

Säkra vad som säkras kan....

Helgens uppdrag nummer 1 är att förankra möblerna i huset, och framför allt i dotterns rum. Igår satt hon uppepå sin lilla spis och dinglade skrattande med benen, och idag hittade jag henne uppkrupen i en av hennes byrålådor. Där hade hon fastnat och nästlat in sig i sina dockkläder. Såg väldigt kul ut, men jag blev alldeles kall inombords när jag tänkte på vad som kunde ha hänt om byrån vält...... Sambon tycker att jag är en "hönsmamma", och tar det lite coolare. Men barnen är ju mitt ALLT. Möblerna SKA skruvas fast.

Adventskalender

Går här i valet och kvalet och funderar över hur vi ska göra med adventskalender i år. Ska man försöka hitta på något till varje dag = 24x2? Alltså 48 små paket att ordna med. Eller kanske sikta in sig på att det bara finns paket att öppna på helgen!?

Förra året köpte vi en Logo City Sopbil i till sonen, och delade upp bitarna i 24 delar. Han fick ritningen första december och sedan fick han bygga ett par etapper varje dag. En riktigt bra idé tyckte vi. Men efter ett par dagar kom sonen klagande ner från sitt rum och sa: Mamma, tomten har gjort fel, det stämmer inte med ritningen.... Och mycket riktigt, sambon hade slarvat med någon liten bit. Detta hände ett par gånger, och sonen började till slut att tvivla lite på tomtens pålitlighet. Han undrade hur tomten skulle kunna komma ihåg och hålla ordning på alla barnens önskningar och julklappar?

Det löste sig ju till slut på julafton, när tomten verkligen kom med det han hade önskat sig allra mest: en Lego City Brandstation!

"Smågodis" till granen

Har ni sett så söta! Stillade min shoppinghunger med dessa bedårande julgransprydnader en regnig kväll i slutet av pengarna. De kommer att vara värt varenda litet öre (och det var verkligen inte många de kostade) när de hänger på sina grenar och sprider julstämning.

Med passion för CHOKLAD

Vill man göra mig glad - bjud mig på choklad! Choklad, och helst mörk och lite lyxig sådan, är verkligen en stor källa till njutning för mig. Det behövs inte så mycket, men en ruta eller två efter maten är rena rama dunderkuren för mitt välbefinnande. Javisst, jag erkänner, det är en last. Och jag är nog lite beroende. Men, har ni inte hört och läst vilka nyttigheter som gömmer sig i härligheten!?

Kakao innehåller näringsämnen som förebygger allvarliga sjukdomar. Mörk choklad förbättrar cirkulationen, förebygger hjärt- och kärlsjukdomar och innehåller antioxidanter, vitaminer och mineraler. En studie pekar på att choklad ökar aktiviteten i hjärnan och pulsen jämförbart med kyssar, och choklad har visat sig öka nivåerna av den trevliga signalsubstansen serotonin.

Den nyttigaste chokladen är mörk choklad med en hög andel kakao. Ju mer kakao i chokladkakan desto mer gynnsam är näringsdensiteten. Det är i kakaon som antioxidanterna, mineralerna och vitaminerna finns.

Källa: http://www.nyfikenvital.org/

Man tager vad man haver....

Har jobbat idag, och när jag skulle hem hade det blivit ganska kyligt och dimmigt. Ingen is att skrapa, men väldigt mycket imma på insidan av vindrutan. Körde fläkten på högsta effekt, men det bet inte nämnvärt. Vad gör man? Orkar knappast vänta en kvart på parkeringen, så jag torkade bort det värsta med vantarna. Nej, det blev inget vidare resultat med det heller, och imman kom snabbt tillbaka igen. Dags för plan B. Nöden är uppfinningarnas moder heter det ju som bekant, och som tur är är man ju kvinna och står inte handfallen. Fick fram en Libress Invisible ur väskan som fick bekänna färg. Faktiskt är jag lite besviken på resultatet, jag hade nog väntat mig bättre uppsugningsförmåga. MEN, jag kunde i alla fall raskt få rutan så pass immfri att jag kunde starta färden hemåt Slutet gott - allting gott!

Ordets makt och tankens kraft

Av motgångar blir man stark säger min kära mor till mig när jag tycker det är svårt här i livet. Kanske har hon rätt i det. I så fall borde jag vara en väldigt stark person just nu!? Är jag det??

Tänk positivt! TANKENS KRAFT och TRO kan försätta berg, säger alltid min far till mig. Jag har en hopplös förmåga att alltid göra precis tvärs om; att alltid utgå ifrån att det kommer att gå åt "pipsvängen". På något sätt är det en slags självbevarelsedrift - ett sätt att undgå att bli för besviken eller sårad. Jag utgår från det värsta som kan hända, förbereder mig för det, och arbetar fram en "plan" för hur jag ska agera om jag faktiskt hamnar i den situtionen. Därmed inte sagt att det är särskilt sunt eller trevligt.

Innest inne vet jag nog att ens inställning påverkar utfallet. Går man på krogen och känner sig ful och misslyckad, kommer ingen att se en, och man känner sig ännu sämre. Om man däremot känner sig nöjd med sig själv och sitt utseende, så syns det. Man får en utstrålning som drar blickar till sig. Positiv bekräftelse gör att man känner sig ännu gladare, och man hamnar i en god spiral istället för i en ond.

Det är dock inte alldeles lätt att alltid stolt bära huvudet högt och le, men det har blivit lättare med åren. Även om det för mig var rätt jobbigt att passera 30-års strecket, har just den milstolpen i liver faktiskt gjort mig mer harmonisk. Jag bryr mig inte lika mycket om vad andra tänker och tycker, jag vågar stå för mina åsikter och för vem jag är. Kanske har jag blivit en starkare person trots allt.....

Min slutsats på denna tankeresa är att orden kan ha en enorm makt över våra liv och själar, och kan fördärva en människas inre totalt. MEN, tankens kraft kan faktiskt vara starkare och kämpa emot, så att man inte knäcks utan stärks.

Cult kakburk

Har länge kastat trånande blickar på denna underbara burk med perpparkaks-knopp! Har intalat mig att jag inte behövde den, att det var onödigt att lägga pengar på småsaker osv. MEN, i ett svagt ögonblick tog kärleken över, och den gick inte att motstå längre. Ska bli SÅÅÅ mysigt att baka pepparkakor med barnen och lägga dem i en alldeles egen burk! När julen är över kan man ju bara byta ut locket och fortsätta att använda burken.

Välkommen till en cool kille

Lill-prinsen har blivit stor kille, och vill ha lite tuffare inredningsdetaljer i sitt rum. Han är väldigt förtjust i filmen "Cars" och jag hittade stickers med motiv på bla Blixten McQueen, Bärgar'n och Sally. De fäster på de flesta ytor, och är bara att ta bort eller flytta när man vill utan att de lämnar märken! Kanonbra för ett barnrum där intressena svänger fort.

Blixten McQueen


Bärgar´n

Kul förvaringslådor.



Som jag nämt tidigare är han ju också alldeles galen i fotboll, så självklart måste det finnas lite sådan inredning också.

Fönsterlampan




Den här "Biggles-hyllan" köpte vi till sonen när han var alldeles nyfödd. Den var väl inte så billig, men en kul hylla tyckte vi!


Fint bokstöd från gammelmormor och gammelmorfar


Nya sängen KURA från IKEA - här sover lill-killen som en kung! Och under sängen har vi inrett en myshörna, som så klart också är perfekt att ha om någon kompis ska sova över. Jag ska jobba lite mer på mysfaktorn och sy ett draperi som man kan dra för.

Att se det lilla i det stora, och tvärs om

Min son frågar mig ibland: mamma, ska vi aldrig åka utomlands? Ska jag aldrig få flyga flygplan?
Han är 5 år. Men idag har "ALLA" minsann varit i fjällen eller på solsemester med sina barn. Barn berättar på dagis att de var i USA i förra veckan.... Men vi har aldrig varit på någon avancerad semester med våra barn ännu, bara gjort kortare utflykter över dagen. Så nu tror pojken att det i princip är kört redan....

Vad hade man själv varit med om när man var 5 år? Inte så värst stora äventyr och utflykter. Men vad är det man minns från sin barndom? Jo, det är t ex när hela familjen och gav sig ut på skidor en gnistrande vacker vinterdag. Vi grillade korv över öppen eld på egenhändigt tilltäljda grillspett, och drack varm choklad. Eller när vi bara packade kylväskan med fika och tog en tur i bilen utan bestämt mål. När en lämplig och mysig plats dök upp stannade vi och fikade på en medhavd filt, och for sen vidare, bara för att se oss om. Det var aldrig tal om att gå in och äta på dyra restauranger eller ta in på hotell. Men var det mindre kul för det? Nej-så klart inte!!!

Jag försöker verkligen visa och lära min barn att se, uppleva och uppskatta de små sakerna i det stora livet. Att se hur vackra löven är på träden, att lyssna på skogen när det blåser, att lukta på en ros eller lavendel. Att titta på när en myra släpar sitt strå till stacken och lyssna till en koltrast som spelar sin serenad en ljummen vårkväll. Om man verkligen kan uppskatta alla små saker i livet med alla sina sinnen, då ser man faktiskt det stora i det lilla.

Fars dag

"När en man väl inser att hans pappa antagligen hade rätt, brukar han oftast ha en son som tycker att han har fel"

Idag hyllar vi alla goá pappor, som finns där med kärlek, trygghet och visdom, som man tyvärr allt för ofta tar för given.

Jag skickar här en alldeles speciell farsdags-hälsning till min egen pappa, som jag inte vet hur jag skulle klara mig utan! Just nu håller han på och fixar med min gamla bil, så att den ska hålla ett tag till. Hur många gånger har han inte hjälpt oss att laga saker som gått sönder? Hjälpt oss flytta (och vi har flyttat en del...) och renovera och tapetsera, monterat kök, toaletter och duschblandare. För att inte tala om de gånger han kommit körande de sex milen som ligger mellan oss när vi fått fel på bilen och behövt få den bogserad till verkstaden....

Det som dock är allra bäst är vår förmåga att kommunicera. Vi kan prata om det mesta, inte bara om "väder och vind" utan om de stora frågorna i livet! Han är en av få som kan få mig lugn när jag är upprörd, och har man en fråga tas den alltid på största allvar - det svar man får är alltid genomtänkt och sakligt!

Tack käre pappa för att du finns och för att du är du!

Kram från din dotter

Skrynklig vecka

Stod i godan ro i vardagsrummet och strök på nya gardiner till köket, medan sonen såg på TV.
Plötsligt small och blixtrade det till i strykjärnet, och svart rök letade sig ut. NOT NICE! Fick rycka ur sladden och hiva ut eländet. Det strykjärnet var inte särskilt gammalt, så jag blev mer förbannad än rädd faktiskt. Sonen blev dest oroligare och undrade om vi skulle ringa till brandkåren, men det behövdes ju inte. Så nu får man ut och leta efter ett nytt järn då. Så j-a meningslöst det känns att lägga pengar på det!!! Var väl bara en månad sedan vår damsugare som var ca 2 år gammal bara slutade fungera, och vi fick investera i en ny. Man undrar ju om producenterna bygger in små tidsinställda fel, så att man som konsumet ska tvingas köpa nytt regelbundet? Blir troligen till att leva en vecka med veck och skrynklor innan vi fått köpt ett nytt.

Back in business again

Det är rent chockerande vad tiden rusar iväg! Dottern är nu snart 1,5 år gammal, och jag har börjat jobba två dagar i veckan. Det är i och för sig väldigt angenämt att bara jobba två dagar, precis lagom faktiskt. Sambon är pappaledig när jag jobbar, så det är inget stress med inskolning på dagis ännu.

Men jag har fått en ny tjänst (på samma företag) nu efter föräldraledigheten. Det är en för företaget helt ny tjänst så jag måste själv upprätta rutiner och arbetssätt som främjar verksamheten. Det är jätte-spännande - en rejäl utmaning! Men självklart gnager det lite oro inom mig: kommer jag att klara detta? Kommer jag att motsvara förväntningarna? Kommer jag att gilla mitt jobb? Well, time will show.....

Åh vad det är skönt att vara naken.....

Min lilla trollunge har trolltyg för sig hela tiden! Just nu har hon bestämt sig för att INTE ha på sig varken kläder eller blöja. Lämnar man henne en kort stund, möts man av en naken och överlycklig liten tös som triumferande viftar med blöjan som en fana! Jag klär på henne, och hon tar av sig igen fortare än kvickt. Eftersom hon inte har fått koll på det här med att gå på pottan än, är det tämligen "spännande" att lämna henne utan uppsikt......

Här bor en prinsessa

Lillasyster har fått överta storebrors rum, med ljusblå väggar. Nog var jag väl länge sugen på att måla om, men bestämde mig för att låta bli. Det går ju att matcha blått och rosa, och små barn har ju en tendens att slita tapeter ganska rejält. Rätt som det är kanske man ertappar dem med att leka konstnär på världens största papper(stapet)....Inte så nice! Men jag har ändå gått in för att skapa ett värdigt rum för en liten prinsessa, och här kommer ett par smakprov:

Söta paneler med små glada älvor. Med spets till blir det väldigt "flickigt"

Kach (=katt) var en av dotterns första ord, hon ÄLSKAR katter


Växasängen "Luna" (från Stompa) står och väntar på att lillan ska bli stor nog att kunna sova i den
Favoritnallarna "Kanin" och Freddy" .....

.... och Båtsman, som är längre än lillan själv

En blomma ger mysbelysning på kvällen

Bedårande barn på väggen, en gåva från gammelmorfar och gammelmormor!

Ingen prinsessa utan tiara.....
(Den här har dock jag inhandlat till mig själv en gång och burit på min bästa väns möhippa)


....eller glamourös handväska!