Att se det lilla i det stora, och tvärs om

Min son frågar mig ibland: mamma, ska vi aldrig åka utomlands? Ska jag aldrig få flyga flygplan?
Han är 5 år. Men idag har "ALLA" minsann varit i fjällen eller på solsemester med sina barn. Barn berättar på dagis att de var i USA i förra veckan.... Men vi har aldrig varit på någon avancerad semester med våra barn ännu, bara gjort kortare utflykter över dagen. Så nu tror pojken att det i princip är kört redan....

Vad hade man själv varit med om när man var 5 år? Inte så värst stora äventyr och utflykter. Men vad är det man minns från sin barndom? Jo, det är t ex när hela familjen och gav sig ut på skidor en gnistrande vacker vinterdag. Vi grillade korv över öppen eld på egenhändigt tilltäljda grillspett, och drack varm choklad. Eller när vi bara packade kylväskan med fika och tog en tur i bilen utan bestämt mål. När en lämplig och mysig plats dök upp stannade vi och fikade på en medhavd filt, och for sen vidare, bara för att se oss om. Det var aldrig tal om att gå in och äta på dyra restauranger eller ta in på hotell. Men var det mindre kul för det? Nej-så klart inte!!!

Jag försöker verkligen visa och lära min barn att se, uppleva och uppskatta de små sakerna i det stora livet. Att se hur vackra löven är på träden, att lyssna på skogen när det blåser, att lukta på en ros eller lavendel. Att titta på när en myra släpar sitt strå till stacken och lyssna till en koltrast som spelar sin serenad en ljummen vårkväll. Om man verkligen kan uppskatta alla små saker i livet med alla sina sinnen, då ser man faktiskt det stora i det lilla.