Energilös

Decembermörkret är ovanligt mörkt i år, dagarna alldeles för korta.  Den snö som gjort världen lite vackrara under hela advent håller på att rinna bort när Tant Tö bestämde sig för att hälsa på. Trist. Jag gillar Fabror Frost bättre. På vintern alltså.

Annars skriker min ljustörstande själ efter våren som kommer med det undergörande ljuset, solen som tinar upp en vinterfrusen kropp och själ och den energi som föjer i vårens spår. Gud vad jag behöver den energin...