Julafton

Nu är det jul igen....

Snön ligger vit på fur och gran och midvinternattens köld är hård! Det är vackert som i en
förtrollad vintersaga! En jul att stoppa i minnenas arkiv och bevara för evigt. Snart kommer tomten med sin lykta och undrar om det finns några snälla barn.... och det finns det ju!

Tittade på Lady och Lufsen och det kändes tomt i hjärtat... Saknar dig enormt mycket!!!!!!

Åh denna natt
Denna härliga natt
Som vi kallar Bella Notte

Se vilken syn
Alla stjärnor i skyn
Denna ljuva Bella Notte

Fjärran från den du älskar
Blir natten så ödsligt tom
Men i hans närhet sluts du in
I dess trollska rikedom

Åh, åh denna natt
Det är ungdomens natt
Som vi kallar Bella Notte

Julpynt

Årets arrangemang av adventsljusstake blev så här!

Mormor Mimmi har gjort denna helt underbara ask!!

Vargavinter???

Det är november, och farbror vinter har redan anlänt. Ovanligt tidigt må jag säga, och man undrar vart det ska sluta om det fortsätter i samma takt... Snödrivorna är redan meterhöga, och vinden viner utanför mitt fönster för att pisak upp mer snö mot rutorna.

Sitter inne och kurar med 1:a ljuset i adventsstaken tänt medan jag lyssnar på gamla julsånger. Det är riktigt mysigt, men jag saknar mina barn enormt mycket ikväll! Utan dem är huset bara ett hus, inget hem...... Älskade barn - vad skulle jag göra utan er?????

Och lite mera måsten...

Dottern duschade idag, och ropar: - Mamma, det är fiskar i duschen!!!
Jag känner en iskall ilning i magen: säg inte att vi fått silverfiskar i huset!!!! :-(
Men, när jag skyndat till henne och hon pekar på "fiskarna" så lugnar jag mig på den punkten. "Fiskarna" är gammal smuts som lossnat från alla skrymslen och vrår i de fördömda duschväggarna... Dags att skrubba igen då, suck.....som tur är.....

Fredagsfunderingar

Borde gått och lagt mig för länge sedan, men sitter uppe och njuter av tystnaden och stillheten. Det enda jag hör är barnens fridfulla andetag, (med inflikande av en och annan hostning och snörvlande - förkylning i huset igen).

Funderar på livet i allmänhet och vardagsstressen i synnerhet medan vinden viner utanför mitt fönster och virvlande små snöflingor bäddar in marken i ett vitt, fjäderlätt duntäcke.

Funderar på alla dessa måsten som snart äter upp mig. Det berömda ekorrhjulet snurrar fortare än vanligt och känslan av att aldrig räcka till växer sig starkare. Alltid för sen, alltid för mycket att göra, aldrig färdig med vad jag tänkt på jobbet, aldrig är barnen nöjda: "Alla andra får alltid leka med kompisar efter skolan", "Alla andra har...", "Alla andra ska...", "Varför kan inte jag få....", "Jag vill inte ha den maten", "Mamma du gör ju ingen nytta här hemma"......

Träffade av en slump på kärleken på Ica, och med varsin kundvagn irrade vi runt bland gångarna för att rafsa åt oss det viktigaste inför helgen. Var och en för sig, vi hann inte annars. Kändes trist och ensamt. Ständigt denna kamp mot klockan och tiden som man aldrig tycks vinna. Är så trött på att ligga steget efter.

Som så många gånger förr vill jag trycka på pausknappen och stanna upp ett slag för eftertanke och lite återhämtande av krafter. Längtar till våren och ljuset och en lite lättare tillvaro.

Längtar framför allt efter tvåsamhet så vi slipper handla med varsin kundvagn......

Kylan rår inte på mig i år

Ännu en grå helg har passerat, en helg där november visat sig från sin sämsta sida. En tid då jag i vanliga fall brukar känna av en släng av höstdepression i ljusets frånvaro. Men även om det regnar och stormar ute får kylan inget grepp om mig den här hösten.
Själen värms av generös, spontan, fantastisk, förvirrande, galen och helt underbar kärlek!!!

Tänk om...

Hjärnspökena jagar mig idag. Jag har kämpat emot hela dagen, försökt mota tillbaka och försökt springa ifrån dem. Resonerat och försökt prata förstånd med dem. Men de rackarna är illmariga och la krokben på mig i ett obevakat ögonblick. Jag föll och förlorade. Förbannad för att jag inte var stark nog att stå emot, besviken och ledsen. Rädslan grep tag - tänk om....

En fjäder blev en höna och hönan en demon. Små hinder förvandlades plötsligt till Mount Everest, och en känsla av hopplöshet infann sig. För tänk om.....

Två steg tillbaka idag, och 1-0 till hjärnspökena

Vrängda ord

Lillasyster pratar mycket och väldigt bra för att vara tre år. Men ibland blir det allt lite tokigt;

Hon älskar att titta på Pongo och de 101 dalmatinerna, och säger glatt:
-Mamma, jag vill se "hungra clementinerna".

Häromdagen berättade hon att hennes bästa kompis inte hade varit på dagis.
-Nähä, svarade jag, är hon sjuk?
-Nej, hon har fått kaffekoppar!!!
-Vad sa du?
-Hon har kaffekoppar!!
Poletten trillar ner och jag frågar:
- Menar du att hon har fått vattenkoppor??
-Jaa, jag sa ju det!!!!

Distans

Så nära, men ändå så långt ifrån....

"En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?
(Lars Winnerbäck)

Konstigt hur ett par dagar kan kännas som flera veckor. Som om tiden distanserat den närhet som fanns, och lagt en tunn hinna emellan oss. Orden som uttalas värmer, men tinar inte. Det känns tomt och kallt ikväll, och hindren svåra att ta sig över.....

En ny resa

Har ett händelserikt år bakom mig, fyllt av konflikter, förändringar och avgörande beslut. Flanerar just nu lite planlöst fram längs livets stig. Vill inte rusa fram utan tar det lugnt så att jag vet att jag går åt rätt håll denna gången. Ser upp för alla tänkbara faror, analyserar fram och tillbaka. Det är ovant att ha frihet att styra själv, men också trist att vandra ensam. Jag föredrar utan tvivel tvåsamhet.

Han funderat mycket ikväll och kommit fram till en hel del. Bland annat att jag nog tänker alldeles för mycket, och att jag ska lyssna på hjärtat mer, och känslan i kroppen. Man måste våga för att vinna. Lånar lite ord för att förmedla vad jag tänker och känner just nu....

Till Dig Magnus;

"Nu är jag på väg igen
letar efter sanningen
letar efter ro i min själ "
(Marie Fredriksson)

"Du är resan som jag velat ska ta fart
Du är gåtan som jag aldrig löser klart
Du är början på nåt nytt och nånting underbart
För mig, för mig, för mig.

När hösten kommer och tiden gått för fort
När allt känns på rutin och redan gjort
Ska jag samla mina krafter och göra nånting stort
För dig, för dig för dig"

(Lars Winnerbäck)

"Säg var jag vart, tala om vem jag är
dom säger att visheten kommer med åren
När många har gått, och jag tror att jag ser
att ingen i världen, kan ge mig nåt mer

Det kommer en tid, när vi vänder oss om
vänder och ler åt dom misstag vi gjorde
det kommer en dag, när natten känns lång
det stiger en sol där allt börjar om

För en kvinna och en man,
som lever i varann, det finns inget starkare
En kvinna och en man,
som vill och vet att dom kan, det finns inget starkare
än en kvinna och en man

Vi är på väg genom vinter och is
men när livet slår ut, ska vi stå där tillsammans
Att ta sig igenom är kärlekens spel
Inte du eller jag, det måste va´ vi

Är vi människor på jorden
och jag vill att du ska se
kärleken är tam
jag ska visa vem jag är
vill du veta vad jag tänker, var inte rädd för några krav

För en kvinna och en man,
som lever i varann, det finns inget starkare
En kvinna och en man,
som vill och vet att dom kan, det finns inget starkare
Än en kvinna och en man

(Niklas Strömstedt)


"Allt det du söker, kan någon ge dig ett svar,
allt det du önskar finns här om du stannar kvar.

Jag vill att du ska känna varje del av mig,
jag ger allt jag har.
Jag känner ännu rädslan att förlora dig,
men om du stannar kvar...

Allt som jag känner, och allt jag förstår,
vindarna vänder, drömmen består.
Vi håller varandra när stormarna yr,
finns här intill dej när morgonen gryr.

Jag tar dina händer,
önskar att du ska förstå

Allt som jag känner,
det finns en tid för oss två.
Där drömmar blir till verklighet,
där väntar jag på dig....."

(Tommy Nilsson)

"....Nu står du här i dag

med allt jag nånsin velat ha

och hjärtat slår ett slag för var förlorad dag

Öppna din dörr och säg att du vill ha mig här

säg att du inom dig bär

bara kärlekens röst

Och jag ska öppna min dörr

och ge dig varje dag igen

leva här för sanningen

Låt mig bli den som först - öppnar din dörr.

Ge av dig,

det du vill ha av mig

- och säg att jag får

alla förlorade år!"

(Tommy Nilsson)

Surströmming - en exotisk delikatess????

2010 har varit ett år fyllt av förändringar och nya upplevelser, och i går var det dags för ännu en ny upplevelse - surströmming!!! För smaklökarna och luktsinnet var det en rejäl prövning som gäckade gommen och näsan.

Nog var jag beredd på att det skulle lukta illa, men den odör som slog emot mig när jag kom in i huset där surströmmingsskivan hölls var obeskrivlig. Trodde att det skulle lukta ruttet, men det här var mer som avlopp med en nyans av svavel.

Men, är man på suströmmingsskiva så ska man givetvis äta surströmming. Enligt tradition ska surströmming intas i mjukt tunnbröd med mandelpotatis, rödlök och gräddfil eller någon annan röra. Kaxigt lade jag dit en surströmming och tog ett bett, medan övriga runt bordet tittade och avvaktade min reaktion. Jag tuggade och svalde och insåg att det inte gick att få i sig mer än en enda tugga av denna exotiska rätt. Det smakade precis som det luktade och fisken vandrade upp och ner flera gånger innan jag lyckats tvinga ner den i magsäcken......

Vi hade otroligt roligt under måltiden, och det var spännande att prova, men det var nog en "once in a life time experience" för mig. Men röran var i alla fall god......

Treårig sångfågel

Var ute och cyklade med dottern häromdagen, och hon sjöng högt och tydligt nå´t som lät som finska i mina öron:

- "Määnboo, määnboo, jukka-kalla-määnboo"

Det tog ett tag, men efter en stund insåg jag att hon sjöng Manboy, manboy, you can call me manboy....

Den hade hon tydligen lärt sig på dagis......

En trött kropp och själ

Efter en tid av alldeles för mycket att göra, känner jag att den där förlamande tröttheten har grappat tag i mig. En orkeslöshet som kräver stora ansträngningar bara för att lyfta armarna över huvudet när jag tar på mig en tröja. Det susar i öronen, axlarna domnar och golvet gungar. Jag har varit här förrut, och vet att kroppen sänder ut stora varningssignaler om att jag närmar mig den berömda gränsen. Jag måste vila kroppsligt och mentalt. Sänka tempot och kraven. Låter lätt, men det är det INTE. För jag VILL ju så himla mycket; VILL hinna och VILL orka.
Fast idag vill jag bara sova........

Har storleken betydelse?

Sonen, som är sju år, kommer in i köket med en allvarlig mig och säger;
-Vi MÅSTE mäta min snopp!
-Ehh, vaa???
-Joo, vi behöver ju köpa en suspensoar nu när hockeyn börjar....

Tvi för tvestjärtar!!!

Jag har i förbigående noterat att en och annan tvestjärt har vistats i min brevlåda lite då och då den senaste tiden. Har väl inte brytt mig nämnvärt, men skakat posten lite innan jag tagit in den för att slippa få med min krypen. Idag var jag inte lika stressad när jag öppnade brevlådan, och ögonen hade tid att notera att det där med ett par tvestjärtar var en REJÄL underdrift. Det fullkommligt kryllade av dem!! Jag sjasade ilsket bort dem, och upptäckte att jag nog behövde torka bort lite damm i postlådan. Hämtade lite hushållspapper för att får bort det värsta, och inser då att det som jag trodde var lite vanligt dam, var drivor av tvestjärt-bajs!! Hela brevlådan var täckt av den, tom på väggar och tak. Inser att områdets alla tvestjärtar tydligen hade utsett just min brevlåda till allmänn toalett och partytillhåll......

Skönhetssömn

Tidigt i morse väcktes jag av att Lillasyster kom tassande in till mig och kröp ner i sängen brevid mig. En varm och mjuk liten kropp som sökte närhet och trygghet. Jag log av lycka och blundade för att somna om. Strax sätter hon sig upp, klappar mig varsamt på kinden, och säger;
-"Mamma, du ser ut som en gumma när du sover"!
Oj vilken kalldusch att vakna till! Har nog tydligen blivit alldeles för lite av skönhetsömnen den senaste tiden.....

På banan igen

Sommaren har haft mycket med sig, och det har varit ett lång sommarlov härifrån. Tiden har inte funnits, och inte behovet av att skriva heller för den delen. Men nu infinner sig skrivklådan , och jag konstaterar att jag nog är "tillbaka på banan igen". Livet, lusten och glädjen har knackat på min dörr och jag ser fram emot besöket! De har kärleken i sitt sällskap och jag hoppas att de stannar hos mig, inte bara besöker mig tillfälligt. Jag brygger starkt kaffe och njuter av sällskapet!

Livet är bara ett lån

I dag har jag åter fått en påminnelse om livets bräcklighet och förgänglighet. En grannes 7-årige brorson omkom i en tragisk bilolycka imorse. Magen knöt sig och det susade i öronen. Jag mådde illa. Hur kan något så fruktansvärt ske???

Pojkens 4-åriga kusin sa till mig: "Han finns i himlen nu, jag får aldrig träffa honom mer. Nu finns han bara i mitt hjärta".

Jag saknade mina egna barn rent desperat, och när de kom hem höll jag dem i famnen länge och kände kärleken värka inombords. Älskade barn - ni vet väl att jag älskar er mest av allt på hela jorden!!!

Lev fullt ut varje dag, vi vet inte vad morgondagen har med sig i sin korg till oss.

"Livet är bara ett lån,
du är en låga,
Var den än kommer ifrån
tändes den dock för dig!
Håll den så länge du kan
liv är att våga
Bara en gnista som brann
var ändå ljus för mig"

Ur "I nattens sista timma "av Nordman

Midsommar anno 2010

Traditionellt midsommarfirande i Upperud, Dalsland.

Dans kring midsommarstången, glada barn och en sol som strålar från en blå himmel, mer kan man väl inte begära en midsommarafton!!??

Lämna aldrig mjölk på spisen

Värmde mjök till potatismos idag, men släppte fokus på kastullen för en stund och den kokade över så in i h-vete. Den inbrända mjölken osade rejält och jag sätte fläkten på högsta läget och öppnade altandörren i köket. Men, för att bevisa att den fungerade, drog självklart brandvarnaren igång. Ungaran blev förskräkta och jag stod och fäktade som en galning med en tidning under den för att få bort röklukt och få den att tystna. Men INTE. Den fortsatte ihärdigt att ljuda med öronbedövande ton. När inget hjälpte fick jag klättra upp och tar ner brandvarnaren och slita ur batteriet. DÅ blev det tyst. Fast i mina öron tjuter det fortfarande och jag känner mig lite lomhörd....

Nya tider

Sedan i maj har mitt liv förändrats radikalt. Mitt hem har halverats när materiella ting har delats upp, nya rutiner och scheman för när vi ska ha barnen har upprättats. En massa praktiska saker har upptagit stora delar av vardagen, och trots en slags känsla av frihet känner jag mig mer hemma i gruppen "trött och sliten ensamstående tvåbarnsmor". Det är så mycket man måste hinna och kunna när man är själv om allting. Å andra sidan har jag också lärt mig en massa nya saker som jag tidigare aldrig gjort.

Men hur orkar man jobba heltid, ta hand om en envis sjuåring och en trotsig och ännu envisare treåring, handla, laga mat, diska, tvätta, stryka, städa, klippa gräset, tanka bilen, tvätta bilen, ta ut soporna, utflykt med fika på fritids, fotbollsträning, leka med kompisar, hitta på roliga saker med barnen så att de inte får en sämre barndom än de med sammanboende föräldrar....

Huvudvärken spänner, orken tryter, humöret svänger och samvetet om otillräcklihet gnager. Behöver ta en stor bit mörk choklad tror jag....

Pitepalt

Min morfar Anders föddes och växte upp i Norrfjärden strax utanför Piteå. Pitepalt var en av hans absoluta favoriträtter, och den mattraditionen togs med när han flyttade söderut.
Någon gång ibland träffas vi, min mormor, mina föräldrar, morbröder och ingifta mostrar för att tillaga Pitepalt enligt recept från min morfars mamma, Anna.

Först får man skala och riva potatis

lite salt efter behag.....

...och sedan vetemjöl tills det blir en lagom "grötig" konsistens

Nu börjar det kladdiga jobbet att göra paltarna. En klick smet plattas ut och så lägger man i rimmat fläsk och nyper ihop till en bulle.

Sedan är det dags för grytan. Varje palt läggs på en träslev och hålls i det kokande vattnet ett tag innan man släpper ner dem i grytan.

Efter en timma är denna norrländska delikatess färdig att avnjutas med lingonsylt, smör och ett glas mjölk.

Pappa och jag valde att steka vårt fläsk innan vi gjorde våra paltar, men jag måste nog tyvärr erkänna att jag inte är särskilt förtjust. Men för min mor smakar det barndom och minner om lyckliga stunder på sommarlov hos farmor Anna i Norrfjärden.

Knäckande...

Med ett illmarigt leende och bus i blicken sa dottern till sin far:
- Pappa, du är som en gammal gubbe.....

En resa tillbaka till 70-talet....

I förrådet hemma hos min mor och far finns många gamla saker sparade från min och min brors barndom. Idag plockade vi fram min gamla dockvagn i gul galon med tillhörande åkpåse i blå manchester och teddypäls! Vi tog också fram mitt dockskåp, och konstaterade att de ser precis likadana ut idag. Det enda som vittnar om att det är sedan 70-talet är den orange och bruna heltäckningsmattan och de orange medaljongtapeterna som pryder väggarna. Vilken nostalgitripp bland minnena det var att se allt det här igen....

Dockan är 30 år gammal och heter Sandra....

Om man behöver låna toaletten hos mor och far, möts man av dessa väggar! Mysigt och supermodert, men tapeterna har suttit sedan 1979.

Idag piffar nyheter från Cult Design upp och matchar tapterna!

Underhållning på väggen - även den har suttit på väggen så länge jag kan minnas...

Love

"I gotta take a little time
A little time to think things over
I better read between the lines
In case I need it when I'm older

Now this mountain I must climb
Feels like a world upon my shoulders
And through the clouds I see love shine
It keeps me warm as life grows colder

In my life there's been heartache and pain
I don't know if I can face it again
Can't stop now, I've traveled so far
To change this lonely life

I wanna know what love is
I want you to show me
I wanna feel what love is
I know you can show me......

Magstarkt

Vaknade vid halv fem i morse av att Storebror hade ont i magen och kräktes. Sedan har han hållit på hela förmiddagen och inte fått behålla någonting. Han var helt utslagen den stackaren och har legat plakat hela dagen.

Själv lider jag av "magsjukefobi" och vid halv fem i morse tog jag en rejäl klunk whiskey på fastande mage. Fick hålla mig lite i bordskanten innan kroppen fått ordning på balansen efter dunderdosen. Sedan bättrade jag på med 10 vitpepparkorn som svaldes ner med stora mängder Coca Cola. Säger som Lillasyster; jag VILL INTE bli magsjuk.......

Vårkänslor

Vintern har släppt sitt grepp om oss, och våren har gjort sitt intåg. Snön smälter undan och blottar Snödropparna som tappert kämpat sig upp i rabatten. Jag blundar och lyssnar på skogens alla fåglar som stämmer upp i en mäktig kör om morgonen. Solen värmer min kropp och själ, och jag känner hur livet liksom återvänder. Det finns hopp om framtiden. En dörr har stängts men en annan har öppnats på glänt. Jag gluttar försiktigt och undrar nyfiket vad som kan finnas därinne? Det ser ljust ut, och ljuset lockar mig! Har haft alldeles för mycker mörker i mitt liv den senaste tiden......

Ja, jag går en ny tid till mötes, och jag ser fram emot den. Jag utforksar nya stigar, och även om det skrämmer mig ibland, går jag med ett leende.

Nu går jag själv.....

Så många gånger jag undrat om jag varit på rätt väg. Grubblat och funderat. Stannat vid en mötesplats för att tänka lite. Pratat med andra medresenärer om deras vägval och mål. Så lätt det varit att följa med strömmen, för att man alltid gjort det.

Men nu har jag kommit fram till det vägskäl som lockat och skrämt mig. Jag har stått där i korsningen ett tag. Tvekat. Sett åt både höger och vänster, men slutligen valt att ta av från huvudleden och den stora massan. Ensam.

Tar några första stapplande steg på min nya livsväg, och provar om det bär. Tvekande tar jag några steg till. Så ovant att inte vara styrd av någon annan. Så ovant att själv få bestämma takten och vad man vill se och upptäcka längs vägen. Samtidigt skrämmande att inte ha någon brevid att luta sig emot när det blåser kallt. Nu är allt upp till mig själv. Lite ensamt känns det ikväll, men hoppet håller mig sällskap och leder mig framåt mot nya utmaningar!

I Fäders Spår för Framtids Segrar

När män och kvinnor tappert kämpar i skidspåret mellan Sälen och Mora, kämpar barnen i Barnens Vasalopp utanför Brålanda.

Inför starten.....


...är det uppvärming

Hej, vad det går!!!!

Målgång efter att ha skidat 900 meter!!!


Guldmedalj till alla!

Vädret hade inte kunnat vara bättre, inte arrangemanget heller!

Stort tack till SK Granan och dess funktionärer för en strålande insats!!!

Pucken in i MÅÅÅÅL!

Storebror är helt frälst i hockey, och har i vinter gått i Tre Kronors Hockeyskola. Han har kämpat och kämpat med skridskoåkningen (som han har haft rätt svårt för), förmodligen envisats av dem alla. Men det har varit en lycklig och genomsvettig son som har klivit av hockeyrinken efter varje träning. Idag var det säsongsavslutning och då kom äntligen ett genombrott. Pojken tuffade till sig på planen, rätade upp fötterna på isen och gjorde sin bästa träning någonsin! Med värme i hjärtat kan jag berätta att sonen idag har skjutit sitt första skott i mål, från långt håll dessutom, och han är SÅÅÅ GLAD och SÅÅÅ STOLT! Det är mamma också :-)

Dagistös

Lillasyster skulle vara hemma från dagis idag, och ha lite kvalitetstid med sin far, som säger:
-Du är ju lite snuvig idag, så vi passar på att vara hemma och hitta på nå´t kul, nu när jag ändå är hemma..
Lillasyster tyckte inte att idén var så lysande, och svarar kaxigt:
-Snyt mig då, så går vi till dagis se´n!!!!

Den bästa dagen

Den här låten spelades på radion igår kväll när jag åkte hem i snöyran, och texten var som klippt och skuren ur mina egna tankar.....

Den bästa dagen (Marie Fredriksson)

Nu är jag på väg igen
letar efter sanningen
Letar efter ro i min själ
Jag får alltid samma svar
så många lögner som finns kvar
Så mycket oro i min själ
Ett liv ett, sökande liv.
En tid en, tvekande tid

Det här ska bli den bästa da'n i mitt liv
Den första och den största da'n i mitt liv
Jag ska hålla kvar den känsla jag har,
att jag älskar

Vågorna som når min strand
ger lugn och lycka i mitt land
Så mycket trygghet i min famn
En enda solens dag
en enda månens natt
Så mycket kärlek i min famn
Ett liv ett, levande liv
En tid, en sanningens tid

Det här ska bli den bästa da'n i mitt liv
Den första och den största da'n i mitt liv
Jag ska hålla kvar, den känsla jag har,
att jag älskar.....

Huvudet i sanden

Veckan passerar i ett slags känslomässigt vakuum, men helgens inferno ligger och pyr under den lugna ytan. Livet känns som ett skådespel, där veckans föreställning "Bot och bättring" utspelas framför mig. Jag tittar på med förundrande ögon, men undviker just nu att delta med egna repliker. Har så svårt att hänga med i pjäsens vändningar. Har så svårt att förstå att allt som sagts kan glömmas eller gömmas så fort meningarna är avslutade.

"Syns det inte, så finns det inte" tänker strutsen och stoppar huvudet i sanden.
Jag tänker att det man ser är bara toppen av ett isberg....

Go Indians!!!!!!!!!!!

Nolato Indians har idag spelat sista matchen för säsongen i korp-serien i rinkbandy! Efter många raka förluster vädjade laget till sina kollegor om publikstöd inför den tuffa matchen. I sann Cerbo-anda tog vi självklart uppmaningen på allvar och engagerade en liten trupp som anlände med skylt, egenhändigt gjorda "pompoms" och lika egenhändigt skapade heja-ramsor!!

Trots tappra insatser och starkt publikengagemang orkade dock våra grabbar inte hålla bollen från målburen, utan fick även denna kväll åka av planen med en förlust: 4-8

MEN, de var glada förlorara som tackade publiken för sitt stöd, och som hoppfullt såg fram emot nästa säsong, med önskan om att "Nolato Indians Cheerleaders" då skulle anlända i förda glittriga kort-kort :-)

Tjaaa, önska kostar ju inget......

Alla Hjärtans Dag

Mina älskade barn kom med egenhändigt gjorda Alla-Hjärtans-Dags-kort idag! Gjorda med kärlek och fulla av kärlek. Kan man bli annat än glad och varm inombords!!!!!!!
Joel och Amelia ni vet väl att jag älskar er mer än allt i hela universum!!!!!

Blott en dag, ett ögonblick i sänder....

"Fånga dagen" säger man allt som oftast, men det är ett uttryck som jag tycker har blivit lite slitet och urlakat. Vad menar vi egentligen? Att hinna göra så mycket som möjligt varje dag? Att till varje pris optimera tillvaron? Nej, det är inte att fånga dagen för mig. En vän sa: Jag säger inte "Fånga dagen" utan " Fånga känlsan". Ta tillvara på varje litet ögonblick som lätt kan gå förlorat. Idag har jag fångat både dagen och känslan :-) och njutit av varje litet ögonblick. Jag samlar de små guldkornen i mitt sinne och minne för att värma själen med när det blåser kallt.

Lurigt

Lillasyster kom tassande in till vårt sovrum i arla, arla morgonstund. Kröp ner emellan oss och kurade ihop sig. Mysigt, tänkte jag och blundade för att somna om. Strax hör jag hur hon sätter sig upp och säger:
-Det är kissigt!!!
Vi far upp i på en halv sekund för att kolla om blöjan läckt och det var kiss i sängen...
Triumferande ler hon och säger:
-Jag bara skojade!!!
De lär sig fort de små liven, hur man får fart på mammor och pappor på morgonen.....

Ovan molnen är himlen alltid blå....

...efter regn kommer solsken, och efter vinter kommer vår!!!

Ljuset börjar återvända till vår vintermörka nord, och solens strålar gör underverk för kropp och själ. Jag gilla vinter och snö, men nu är jag helt klart mättad och längtar efter värmen igen.

Vintern kommer nog att ha oss i sitt stadiga grepp ett tag till, men häromdagen insåg jag att våren trots allt närmar sig: fåglarna har börjat kvittra igen efter en lång tids tystnad!!!! Tänk så lite som krävs för att väcka så mycket känslor till liv!!

Informationsinsamling pågår.......

Säga vad man vill, men när Storebror går in för något, så gör han det ordentligt! Just nu är han inne i en "Hockey-fas", och är helt uppslukad av ALLT som rör hockey. Jag står som ett stort frågetecken brevid när han rabblar lagen i NHL, spelare, vilka färger de har på sina matchdräkter hemma, och borta, matchresultat mm. Från morgon till kväll bearbetar han allt information han helt enkelt kan komma över.

Idag fick han plötsigt en annan inrikting, och det visade sig att han läst i en flaggbok, och kunde i stort sett alla huvudstäder i Europa!! Just nu ligger han och slukar information om hela världens huvudstäder, och förhör oss för att se vad vi kan (och jag går bet på Afrika och dess huvudstäder hrmmm :-( ). När lärde jag mig Europas geografi?????

Färgstarkt uppåt väggarna

Har äntligen fått upp tavlor i sovrummet, och jag känner mig nöjd! Motiven har jag själv fotograferat och beställt tryckta på canvas. Vad tycks???

Lång dags väg mot natt

En lång lördag med hårda ord och höga röster som studsar mellan väggarna. Stubinen blir kortare för var dag som går och explosionerna kraftigare. Kan alla sår som rivits upp någonsin läka? Och bleknar ärren med tiden? Just nu är jag bara fylld av en stor dyster tomhet. Någonstans i ett Ingen-mans-land. Inte på väg, bara överlever och genomlider varje stund i nuet. Känner mig som en grå skugga av mig själv. Syns jag alls?

En stund gick hoppet brevid mig. Visade små glimtar av ett liv som kunde vara mitt. Så avlägset och annorlunda, svårt men kanske lättare och lyckligare ändå. Hoppet höll mig i handen ett slag. Gav mig styrka att tro på mig själv, och jag kände glädjen komma tillbaka.

Har åkt känslomässig berg-och-dalbana upp och ner otaliga gånger. Pendlat mellan hopp och förtvivlan, glädje och sorg, kärlek och hat. Inser att jag inte hänger med i svängarna, och ogillar alla upp- och nedgångar. Jag vill inte åka med längre, och beslutar mig för att kliva av vid nästa hållplats.

För jag orkar inte luras av hoppet mer. Orkar inte jaga lyckan och bli besviken. I ren självbevarelsedrift trycker på off-knappen och går på autopilot ett tag, och fokuserar på att ta mig igenom eldhavet. Jag kommer att resa mig igen, starkar än förrut. Även om jag är liten och bräcklig, är envisheten i mina gener av ett segt virke som kommer att vinna. Just det. Jag ger inte upp, för till slut kommer jag att vinna.

Grattis mamma!

Underbara mamma - GRATTIS på födelsedagen!
Och tack för en riktigt härlig dag i pulkabacken!!!!!

Tusen kramar till dig

En liten filosof med stora tankar

• Den senaste veckan har jag noterat att Storebror alltid snurrar runt ett varv när han går ner för trappan till bottenvåningen. Lillasyster gör givetvis likadant som Storebror, och jag får hjärtat i halsgropen varje gång jag ser det - rädd att hon ska falla handlöst ner för trappan......
  
  Så frågade jag till slut lite irriterat: -Varför måste du snurra ett varv i trappan???
  Storebror dröjer lite med svaret, men säger sedan allvarligt- Jag känner inte livet i hela kroppen annars, mamma......
  
• Storebror är alltid väldigt noga med att få vara ifred när han är på toaletten. Inget konstigt med det. Men en dag sa han: Mamma, vet du varför jag vill vara ifred på toaletten!? Det är för att jag ska kunna samla ihop alla mina tankar ordentligt.

Vargavinter

Tänk att Kung Bore kom och bredde ut sitt vita täcke över skog och mark, och lät oss få en vit jul. Allt är som insvept i snövit och luftig bomull, och det är bitande kallt. Världen blev ljusare och vackrare, livet blev lättare och fyllt av ny frisk framtidstro.

Ett nytt år med nya möjligheter ligger för mina fötter, och jag undrar just vad det ska föra med sig. Jag vill rensa bort allt gammalt och dåligt, bara ta med mig det som är viktigt och bra och göra plats för mer av det som är värdefullt.

Så - till Er alla: Njut av det Nya Året, och låt det bli det bästa i ert liv!!