Vägskäl

Jag har slagit följe med den stora massan av människor som färdas längs den allmänna vägen här i livet. Den är enklast och tryggast att följa. Huvudleder är upplysta och går väl utstakade igenom landskapet. Här finns nästan inga tvära kurvor eller oförutsedda gupp. Kommer en kurva blir man förvarnad i tid, och oftast finns skyddsnät vid vägkanten. Det är bara att följa med strömmen.

Jag har aldrig rusat fram, utan rört mig i sakta mak längs vägkanten. Låtit andra köra förbi, medan jag tittat långt efter dem och undrat hur de vågade färdas i sådan hastighet??? De verkade inte ha någon rädsla alls för att komma ur kurs..... För trots att jag alltid följt gällande regler och tagit det lugnt, har jag minsann hamnat i diket ett par gånger. Tappade fotfästet och slog mig rejält i både kropp och själ. Det tog lång tid att komma upp på banan igen, och jag har rivmärken och sår kvar ännu idag.

Nu har jag varit på väg ett bra tag. Haft tid att tänka under tiden. Känns som om jag tappade något, då när jag hamnade i diket. Något jag inte inte ens visste att jag hade. Men det finns en tomhet inom mig som bränner. En saknad eller längtan som växer.

Känner att jag närmar mig ett vägskäl. Vägskäl har alltid skrämt mig. Att tvingas fatta ett beslut om vart man ska gå. Följa vägen rakt fram, eller fortsätta åt ett annat håll? Ibland har jag längtande kikat på små vägar som viker av från huvudleden. Undrat vad som ligger bakom kröken? Någon gång har jag faktiskt gjort en liten avstickare in på en mindre väg. Men så fort jag inte kände igen mig längre blev jag osäker på vad jag egentligen gjorde där? Mina följeslagare undrade också vart jag var på väg; varför tror du att gräset är grönare på andra sidan? Vände om i rädsla och fortsatte den enkla vägen igen. Lite lättad, men också lite besviken över min egen feghet. Man upptäcker ju inget nytt och spännande om man inte vågar prova!?

Har så mycket funderingar som florerar. Om vägen blir krokig och har mycket uppförsbackar - kommer den att slita ut mig, eller kan dess svindlande skönhet ge mig kraft att orka vidare? Kanske hoppet om att hitta vad jag saknar när jag når målet göra resan mödan värd!? Skenet kan ju tyvärr också bedra. Det som verkar vara en idyllisk väg i harmoni, kan ju visa sig vara en lömsk och farlig väg, full med fallgropar och bekymmer, som slutar vid en återvändsgränd i tomma intet.

Det allra svåraste i beslutet är att villken väg jag än väljer så påverkar den inte bara mig längre. Mina medpassagerare måste ju slå an på samma väg. Vad har den vägen jag väljer att erbjuda dem? Deras väl går före mitt, och jag måste ta fram en ny karta med nya kriterier för att kunna fatta ett optimalt beslut. Känns som en omöjlig ekvation. Eller är jag bara för dålig på matte?

Egentligen är det ju inget fel i att följa med strömmen längs huvudleden. Den är helt ok, det finns bra förutsättningar längs den. Kanske lite tråkigt och förutsägbart. Men en trygg plats med framtiden utstakad. Men är jag nöjd med det? Osäkerheten har sått sina frön hos mig som gror och växer. Jag låter hjärnan styra som vanligt, och trampar ner de spirande plantorna. Men ogräs är envisare än de flesta blommor och kommer strax tillbaka med förnyad kraft. Ska man ge efter? Slå in på en annan outforskad väg och se vad som händer? Hoppas att det inte är en återvändsgränd, utan en väg som breder ut sig i flera filer, och når fram till slutet av regnbågen!

1:a Advent, och Anders slaskar....!!!!

Om Anders braskar, så slaskar julen. Om Anders slaskar, så braskar julen!

Här ligger temperaturen några grader över nollan idag, så nu finns hopp om en vit jul! Jag och sonen håller både fingrar och tår för att det ska slå in. De senaste jularna har vi firat med gröna gräsmattor och regn, och det går inte att bortse från att det tar bort lite julstämning. Men i år så har vi ju "skrocken" (eller om det är Bondepraktikan?) på vår sida :-) Så jag säger bara: Let it snow, let it snow, let it snow!!!!

Vill också passa på att säga GRATTIS på namnsdagen till alla som heter Anders. Speciellt tänker jag idag på min morfar som hette Anders. Var och hälsade på vid hans grav igår. Saknar dig morfar.....

Nedräkningen har börjat

Adventsstakarna är framplockade och adventsstjärnorna hänger i sina fönster. Småfolket i huset längtar efter tomten, och vi har börjat nedräkningen med hjälp av vår glade snögubbe! Nu är tid att njuta av pepparkakor och glögg, lyssna till stämningsfull musik och tända massvis med levande ljus....

Sött

Har ni sett så söta tofflor! Stumpan tassar överlycklig runt med sina "niner" (kaniner) i storlek 21, som mamma inte kunde låta bli att köpa....

Glass i stora lass

Förkylningarna avlöser varandra hos oss just nu, och jag trycker i mig så mycket c-vitaminer och vitlök som det bara går. Jag känner ju att virusen ligger och lurar, bara väntar på att få gå till attack! Får väl se om alla mina husmorskurer lyckas hålla dem i schack!? Har känt mig lite frusen idag, så jag har kurat under en filt i soffan nu ikväll. Druckit the, ätit nybakat bröd, och syndat med en stor skål glass.

Det är ju löningsdag, men jag har inte så mycket att fira. Blir en dyster månad ekonomiskt sett. Varför måste ALLA j-a räkningar komma i november??? Jag är glad att jag nästan är färdig med alla julklapparna i alla fall. Jag ser fram emot att det lackar mot jul, och ska verkligen se till att ha en riktigt mysig advent i år.

Det är tuffa tider......

Idag har en av mina allra närmaste vänner varit lite tuff mot mig. Sagt uppriktiga saker till mig, som var jobbiga att lyssna på (men som jag behövde höra...) Kände mig plötsligen väldigt liten. Höll självklart försvarstal för mina tankar och handlingar, men måste väl erkänna att vederbörande har rätt, till en stor del i alla fall. Jag borde försöka vara mer optimistisk och positiv i grunden. Inte alltid utgå från det västa. "- Ägna dig åt positiv projicering, istället för att hålla på med negativ projicering". Jag vet, JAG VET. "Don´t worry, be happy" borde bli ett mantra som jag mumlar inombords när minska lilla svarta tanke närmar sig medvetandet. Men rackarns vad svårt det är att bryta mönster.

Att alltid förbereda sig för det värsta är för mig en slags sköld och skydd mot att bli sårad. Man är mentalt förberedd och tror därför att man lättare hanterar en svår situation. MEN, hur ofta har jag lagt upp samma beredskap för vad jag ska göra och hur jag ska hantera situationen om det BÄSTA MÖJLIGA händer??? Ingen aning. Har jag någonsin tänkt den tanken? Att det bästa som kan hända plötsligen händer? Nej, det har jag aldrig på allvar funderat på.

Det skulle vara sååååå skönt att slänga av sig den tunga ryggsäcken jag bär på, fullastad med oro, funderingar, ansvarskänslor, rädsla, beslutsångest, förmaningar, ilska, och överdrivet analyserande. Men hur gör man det? Har ju burit på den här ryggsäcken så länge att jag inte vet om något annat. Har vant mig vid tyngden och blivit stark under tiden. Men måste man alltid vara stark? Kanske. Kanske inte.

Hipp Hipp Hurra - 1,5 år ida´!!!

Tänk att tiden kan rusa så fort

ett litet knyte har blivit stort.

"Fyller" 1,5 år idá

en trollunge - så go och glá!!!

ÄLSKAR DIG MITT HJÄRTA!!!!

Bara jag kan leva mitt liv

Den här visan är så vacker! En uppmaning om att leva livet fullt ut varje dag. Att tro på sig själv och att kämpa för det man vill ha! Något jag borde ta fasta på. Inte alltid följa strömmen - ty den som går MOT strömmen blir stark. Att våga trampa upp nya stigar på okänd mark. Vem vet vad som ligger där och väntar? Kanske något man letat efter länge och nästan slutat tro att man kunde hitta!

Gabriellas sång (Helen Sjöholm)

Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått

Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv

Snön lyser vit på taken

Farbror Frost kom på besök i natt, andades på våra fönsterrutor och lämnade rimfrost på träden och marken.

Termometern visade -7,3 grader när vi steg upp, och den lilla snö som föll igår ligger kvar!!!
Sonen skrek YIPPIEEE och hoppade runt i glädjeyra, även om det bara ligger ett tunt, tunt lager. Det är en vacker dag idag. Solens strålar gnistrar i rimfrost och snökristaller. Tänk att lite snö och ljus kan göra så mycket för välbefinnadet! Energin och orken kommer tillbaka. Jag är nog mer beroende av ljuset än jag vill erkänna för mig själv. Borde kanske gå i ljusterapi under vår mörkaste årstid?

I dansens virvlar

Jag tror att jag har skrivit någon gång förrut att ett av mina intressen är dans. På amatörnivå alltså - jag dansar hellre än bra kan man väl säga.

Någon har sagt: "Dans är en vertikal önskan om ett horisontellt läge"

För mig är dansen terapi och motion. Efter en stressig dag på jobbet eller en hektisk dag med barnen, kan en timmes dans liksom luckra upp spänningarna och släppa fram glädjen bland all trötthet. För mig som sitter framför en dator hela dagarna, är det skönt att använda en annan del av hjärnan ett tag. Det går helt enkelt inte att tänka på problem och bekymmer när man måste lägga 120% uppmärksamhet på att hänga med i dansens alla steg och turer.

Jag dansar gärna bugg, men är nog ännu mer förtjust i salsa. Gillar de förföriska latinska tonerna och det sensuella och romantiska i dansen. Men efter tre kurser i salsa börjar jag misstänka att jag nog är relativt obildbar i salsans konst. Har väl inte rytmen naturligt i blodet!? Men KUL är det i alla fall, även om det blir lite felsteg här och där. Kan nog bli en kurs igen nå´n gång. Skam den som ger sig - fjärde gången gillt.....

Snön faller

Ikväll har det stilla dalat ner stora mjuka snöflingor mot marken. Visst är det ljuvligt att känna hur de landar i ansiktet när man står och kikar upp i det vita virrvarret. Några fastnar i ögonfransarna, andra smälter bort direkt.

Barnasinnet vaknar i mig och jag vill slänga mig raklång på marken och göra änglar i snön. Men det går ju förstås inte. Inte än. Men om det bara fortsätter att vara kallt så att den lilla snö som fallit får stanna, då vet jag ett par ungar som kommer att tjuta av glädje när de tittar ut genom fönstren imorgon!

Temperamentsfull tillvaro

När min dotter föddes, var hon inte alls lik sin bror varken till utseendet eller temperamentet. Hon föddes med en ENORM vilja, och vrålade i rent raseri när barnmorskan tog henne från mitt bröst för att klippa av navelsträngen. Tystnade sedan snabbt när hon fick komma tillbaka till mig. Man kan säga att det liksom har fortsatt i samma bana. Hon kan verkligen bli tvärilsk om det inte blir som hon har tänkt sig. Envisheten kan vara svår att hantera, samtidigt är det ju vilja och envishet som driver barn (och vuxna) framåt i utvecklingen.

Sonens temperament har växt fram undan för undan, och han har verkligen genomgått varenda möjlig trotsperiod. Nu har det äntligen lugnat ner sig lite, och det går oftast att resonera med honom. Däremot är han fortfarande väldigt envis. Ibland känns det som om jag har en tonåring i huset redan, när han kan vråla:

-Aldrig i livet! Ni fattar ju ingenting! Jag ska flytta härifrån!!!!! (och smäller igen dörren till sitt rum)

Det gäller att välja sina konflikter, men jag är nog en mamma som inte låter det bli som barnen vill bara för husfridens skull. Summan av kardemumman är att vi har en hel del konflikthantering i vår familj.

De måste ju lära sig vad som är rätt och fel!? Att kunna hantera ett NEJ, du får inte! Vem ska annars lära dem var gränserna går? Varje familj har väl sina egna regler och normer som gäller i den familjen, och ute i samhället är det mesta belagt med regler som måste följas. Det blir ju så mycket enklare att leva i det samhället sedan, om man känner till spelreglerna från början!

Efter stora sammandrabbningar (när det lugnat ner sig så pass att han kan lyssna) brukar jag alltid försöka förklara för sonen varför han inte får göra si eller så, och varför jag försöker lära honom vad som är rätt och fel. Faktiskt brukar han då förstå. Tyvärr "glömmer" de ju vad man sagt så fort man vänder ryggen till.

Jag hoppas och tror ändå att jag ska lyckas uppfostra mina barn så de växer upp till goda medborgare i vårt samhälle.

Regn och rusk, feber och förkylning

I dag river höststormen utanför huset och regnet vräker ner så att det smattrar på rutorna. (Tur att man inte hade tvättat fönstren inför Advent....). Inne i värmen sitter jag och lillan och tar det lugnt. Hon har feber - IGEN!? Verkar vara någon sorts evighetsbacill som fått fäste i vårt hus, för det går bara runt, runt mellan oss. Storebror är i alla fall frisk, och min underbara mamma ryckte ut idag och hämtar och lämnar honom på dagis så att jag slapp släpa ut sjuklingen i ovädret med hög feber. Sedan skulle hon ta med honom in till stan för att köpa en märkessköld till hans nyförvärvade simmärken! Vad skulle man göra utan sina föräldrar???? Jag hoppas verkligen att jag kommer att bli en lika bra mamma till mina barn......

Sökes: Soffan med sex S

Vårt vardagsrum har länge varit nedprioriterat på inredningsfronten, för det har funnits större behov att åtgärda andra delar av huset. Men nu börjar jag känna att det kryper i kroppen och kliar i fingrarna. Jag har snart fått nog av de "kanariefågelgula" väggarna med orangefärgad bård vid taket (ser ut som om det har rostat lite grann...). Soffan har också gjort sitt, och står nu på randen till pensionering. Jag försöker verkligen övertala mig själv till att behålla soffan ett tag till, för barn sliter och sölar ju som bekant en hel del när de är små, men jag vet inte om förnuftet eller viljan kommer att vinna kampen....

Har smygtittat på, och provsuttit i, otaliga soffor det senaste året, och har kommit fram till att min framtida soffa måste uppfylla åtminstone följande krav:

1. Smidig och storleksmässigt rätt (vi har inte så stor plats)
2. Skön sittkomfort
3. Snygg att se på
4. Smutsavvisande tyg/färg
5. Slitstark (=hög kvalité)
6. Sovvänlig (om man får oväntat besök)

Självklart vill man också att den ska ha ett bra pris!

Stolt son, stoltare mor

Idag kom sonen hem från simskolan med ett leende från öra till öra. Stoltheten lyste i hans ögon när han kom springande från bilen och ryckte upp ytterdörren och ropade: Mamma, mamma, jag har tagit TVÅ märken i dag på simskolan!! BADDAREN och DOPPINGEN, och pappa har köpt dem!!!!

Att se hans enorma glädje för sin prestation, glädjer mig ännu mer, och värmer mitt modershjärta. Jag är också stolt! Stolt för att han har besegrat en del av sin rädsla och VÅGAT doppa huvudet under vattenytan. Men också klassiskt mamma-stolt: se på min son, han kan minsann! (fast det får man väl inte säga högt egentligen....).

Att se dina ögon tindra är mer än nog belöning för allt annat slit. Jag älskar dig så mycket pojken min!!!!

Väck med veck

Har varit utan strykjärn i några dagar, och högen av stryktvätt har blivit gigantisk. Med småbarn i huset känns det som om man tvättar jämt...... Nu har jag i alla fall investerat i ett nytt och smidigt strykjärn från Philips. Att det är snyggt polkagrisfärgat är ju en bonus! Kanske, kanske blir det lite mindre tråkigt att stryka...???!!!

Säkra vad som säkras kan....

Helgens uppdrag nummer 1 är att förankra möblerna i huset, och framför allt i dotterns rum. Igår satt hon uppepå sin lilla spis och dinglade skrattande med benen, och idag hittade jag henne uppkrupen i en av hennes byrålådor. Där hade hon fastnat och nästlat in sig i sina dockkläder. Såg väldigt kul ut, men jag blev alldeles kall inombords när jag tänkte på vad som kunde ha hänt om byrån vält...... Sambon tycker att jag är en "hönsmamma", och tar det lite coolare. Men barnen är ju mitt ALLT. Möblerna SKA skruvas fast.

Adventskalender

Går här i valet och kvalet och funderar över hur vi ska göra med adventskalender i år. Ska man försöka hitta på något till varje dag = 24x2? Alltså 48 små paket att ordna med. Eller kanske sikta in sig på att det bara finns paket att öppna på helgen!?

Förra året köpte vi en Logo City Sopbil i till sonen, och delade upp bitarna i 24 delar. Han fick ritningen första december och sedan fick han bygga ett par etapper varje dag. En riktigt bra idé tyckte vi. Men efter ett par dagar kom sonen klagande ner från sitt rum och sa: Mamma, tomten har gjort fel, det stämmer inte med ritningen.... Och mycket riktigt, sambon hade slarvat med någon liten bit. Detta hände ett par gånger, och sonen började till slut att tvivla lite på tomtens pålitlighet. Han undrade hur tomten skulle kunna komma ihåg och hålla ordning på alla barnens önskningar och julklappar?

Det löste sig ju till slut på julafton, när tomten verkligen kom med det han hade önskat sig allra mest: en Lego City Brandstation!

"Smågodis" till granen

Har ni sett så söta! Stillade min shoppinghunger med dessa bedårande julgransprydnader en regnig kväll i slutet av pengarna. De kommer att vara värt varenda litet öre (och det var verkligen inte många de kostade) när de hänger på sina grenar och sprider julstämning.

Med passion för CHOKLAD

Vill man göra mig glad - bjud mig på choklad! Choklad, och helst mörk och lite lyxig sådan, är verkligen en stor källa till njutning för mig. Det behövs inte så mycket, men en ruta eller två efter maten är rena rama dunderkuren för mitt välbefinnande. Javisst, jag erkänner, det är en last. Och jag är nog lite beroende. Men, har ni inte hört och läst vilka nyttigheter som gömmer sig i härligheten!?

Kakao innehåller näringsämnen som förebygger allvarliga sjukdomar. Mörk choklad förbättrar cirkulationen, förebygger hjärt- och kärlsjukdomar och innehåller antioxidanter, vitaminer och mineraler. En studie pekar på att choklad ökar aktiviteten i hjärnan och pulsen jämförbart med kyssar, och choklad har visat sig öka nivåerna av den trevliga signalsubstansen serotonin.

Den nyttigaste chokladen är mörk choklad med en hög andel kakao. Ju mer kakao i chokladkakan desto mer gynnsam är näringsdensiteten. Det är i kakaon som antioxidanterna, mineralerna och vitaminerna finns.

Källa: http://www.nyfikenvital.org/

Man tager vad man haver....

Har jobbat idag, och när jag skulle hem hade det blivit ganska kyligt och dimmigt. Ingen is att skrapa, men väldigt mycket imma på insidan av vindrutan. Körde fläkten på högsta effekt, men det bet inte nämnvärt. Vad gör man? Orkar knappast vänta en kvart på parkeringen, så jag torkade bort det värsta med vantarna. Nej, det blev inget vidare resultat med det heller, och imman kom snabbt tillbaka igen. Dags för plan B. Nöden är uppfinningarnas moder heter det ju som bekant, och som tur är är man ju kvinna och står inte handfallen. Fick fram en Libress Invisible ur väskan som fick bekänna färg. Faktiskt är jag lite besviken på resultatet, jag hade nog väntat mig bättre uppsugningsförmåga. MEN, jag kunde i alla fall raskt få rutan så pass immfri att jag kunde starta färden hemåt Slutet gott - allting gott!

Ordets makt och tankens kraft

Av motgångar blir man stark säger min kära mor till mig när jag tycker det är svårt här i livet. Kanske har hon rätt i det. I så fall borde jag vara en väldigt stark person just nu!? Är jag det??

Tänk positivt! TANKENS KRAFT och TRO kan försätta berg, säger alltid min far till mig. Jag har en hopplös förmåga att alltid göra precis tvärs om; att alltid utgå ifrån att det kommer att gå åt "pipsvängen". På något sätt är det en slags självbevarelsedrift - ett sätt att undgå att bli för besviken eller sårad. Jag utgår från det värsta som kan hända, förbereder mig för det, och arbetar fram en "plan" för hur jag ska agera om jag faktiskt hamnar i den situtionen. Därmed inte sagt att det är särskilt sunt eller trevligt.

Innest inne vet jag nog att ens inställning påverkar utfallet. Går man på krogen och känner sig ful och misslyckad, kommer ingen att se en, och man känner sig ännu sämre. Om man däremot känner sig nöjd med sig själv och sitt utseende, så syns det. Man får en utstrålning som drar blickar till sig. Positiv bekräftelse gör att man känner sig ännu gladare, och man hamnar i en god spiral istället för i en ond.

Det är dock inte alldeles lätt att alltid stolt bära huvudet högt och le, men det har blivit lättare med åren. Även om det för mig var rätt jobbigt att passera 30-års strecket, har just den milstolpen i liver faktiskt gjort mig mer harmonisk. Jag bryr mig inte lika mycket om vad andra tänker och tycker, jag vågar stå för mina åsikter och för vem jag är. Kanske har jag blivit en starkare person trots allt.....

Min slutsats på denna tankeresa är att orden kan ha en enorm makt över våra liv och själar, och kan fördärva en människas inre totalt. MEN, tankens kraft kan faktiskt vara starkare och kämpa emot, så att man inte knäcks utan stärks.

Cult kakburk

Har länge kastat trånande blickar på denna underbara burk med perpparkaks-knopp! Har intalat mig att jag inte behövde den, att det var onödigt att lägga pengar på småsaker osv. MEN, i ett svagt ögonblick tog kärleken över, och den gick inte att motstå längre. Ska bli SÅÅÅ mysigt att baka pepparkakor med barnen och lägga dem i en alldeles egen burk! När julen är över kan man ju bara byta ut locket och fortsätta att använda burken.

Välkommen till en cool kille

Lill-prinsen har blivit stor kille, och vill ha lite tuffare inredningsdetaljer i sitt rum. Han är väldigt förtjust i filmen "Cars" och jag hittade stickers med motiv på bla Blixten McQueen, Bärgar'n och Sally. De fäster på de flesta ytor, och är bara att ta bort eller flytta när man vill utan att de lämnar märken! Kanonbra för ett barnrum där intressena svänger fort.

Blixten McQueen


Bärgar´n

Kul förvaringslådor.



Som jag nämt tidigare är han ju också alldeles galen i fotboll, så självklart måste det finnas lite sådan inredning också.

Fönsterlampan




Den här "Biggles-hyllan" köpte vi till sonen när han var alldeles nyfödd. Den var väl inte så billig, men en kul hylla tyckte vi!


Fint bokstöd från gammelmormor och gammelmorfar


Nya sängen KURA från IKEA - här sover lill-killen som en kung! Och under sängen har vi inrett en myshörna, som så klart också är perfekt att ha om någon kompis ska sova över. Jag ska jobba lite mer på mysfaktorn och sy ett draperi som man kan dra för.

Att se det lilla i det stora, och tvärs om

Min son frågar mig ibland: mamma, ska vi aldrig åka utomlands? Ska jag aldrig få flyga flygplan?
Han är 5 år. Men idag har "ALLA" minsann varit i fjällen eller på solsemester med sina barn. Barn berättar på dagis att de var i USA i förra veckan.... Men vi har aldrig varit på någon avancerad semester med våra barn ännu, bara gjort kortare utflykter över dagen. Så nu tror pojken att det i princip är kört redan....

Vad hade man själv varit med om när man var 5 år? Inte så värst stora äventyr och utflykter. Men vad är det man minns från sin barndom? Jo, det är t ex när hela familjen och gav sig ut på skidor en gnistrande vacker vinterdag. Vi grillade korv över öppen eld på egenhändigt tilltäljda grillspett, och drack varm choklad. Eller när vi bara packade kylväskan med fika och tog en tur i bilen utan bestämt mål. När en lämplig och mysig plats dök upp stannade vi och fikade på en medhavd filt, och for sen vidare, bara för att se oss om. Det var aldrig tal om att gå in och äta på dyra restauranger eller ta in på hotell. Men var det mindre kul för det? Nej-så klart inte!!!

Jag försöker verkligen visa och lära min barn att se, uppleva och uppskatta de små sakerna i det stora livet. Att se hur vackra löven är på träden, att lyssna på skogen när det blåser, att lukta på en ros eller lavendel. Att titta på när en myra släpar sitt strå till stacken och lyssna till en koltrast som spelar sin serenad en ljummen vårkväll. Om man verkligen kan uppskatta alla små saker i livet med alla sina sinnen, då ser man faktiskt det stora i det lilla.

Fars dag

"När en man väl inser att hans pappa antagligen hade rätt, brukar han oftast ha en son som tycker att han har fel"

Idag hyllar vi alla goá pappor, som finns där med kärlek, trygghet och visdom, som man tyvärr allt för ofta tar för given.

Jag skickar här en alldeles speciell farsdags-hälsning till min egen pappa, som jag inte vet hur jag skulle klara mig utan! Just nu håller han på och fixar med min gamla bil, så att den ska hålla ett tag till. Hur många gånger har han inte hjälpt oss att laga saker som gått sönder? Hjälpt oss flytta (och vi har flyttat en del...) och renovera och tapetsera, monterat kök, toaletter och duschblandare. För att inte tala om de gånger han kommit körande de sex milen som ligger mellan oss när vi fått fel på bilen och behövt få den bogserad till verkstaden....

Det som dock är allra bäst är vår förmåga att kommunicera. Vi kan prata om det mesta, inte bara om "väder och vind" utan om de stora frågorna i livet! Han är en av få som kan få mig lugn när jag är upprörd, och har man en fråga tas den alltid på största allvar - det svar man får är alltid genomtänkt och sakligt!

Tack käre pappa för att du finns och för att du är du!

Kram från din dotter

Skrynklig vecka

Stod i godan ro i vardagsrummet och strök på nya gardiner till köket, medan sonen såg på TV.
Plötsligt small och blixtrade det till i strykjärnet, och svart rök letade sig ut. NOT NICE! Fick rycka ur sladden och hiva ut eländet. Det strykjärnet var inte särskilt gammalt, så jag blev mer förbannad än rädd faktiskt. Sonen blev dest oroligare och undrade om vi skulle ringa till brandkåren, men det behövdes ju inte. Så nu får man ut och leta efter ett nytt järn då. Så j-a meningslöst det känns att lägga pengar på det!!! Var väl bara en månad sedan vår damsugare som var ca 2 år gammal bara slutade fungera, och vi fick investera i en ny. Man undrar ju om producenterna bygger in små tidsinställda fel, så att man som konsumet ska tvingas köpa nytt regelbundet? Blir troligen till att leva en vecka med veck och skrynklor innan vi fått köpt ett nytt.

Back in business again

Det är rent chockerande vad tiden rusar iväg! Dottern är nu snart 1,5 år gammal, och jag har börjat jobba två dagar i veckan. Det är i och för sig väldigt angenämt att bara jobba två dagar, precis lagom faktiskt. Sambon är pappaledig när jag jobbar, så det är inget stress med inskolning på dagis ännu.

Men jag har fått en ny tjänst (på samma företag) nu efter föräldraledigheten. Det är en för företaget helt ny tjänst så jag måste själv upprätta rutiner och arbetssätt som främjar verksamheten. Det är jätte-spännande - en rejäl utmaning! Men självklart gnager det lite oro inom mig: kommer jag att klara detta? Kommer jag att motsvara förväntningarna? Kommer jag att gilla mitt jobb? Well, time will show.....

Åh vad det är skönt att vara naken.....

Min lilla trollunge har trolltyg för sig hela tiden! Just nu har hon bestämt sig för att INTE ha på sig varken kläder eller blöja. Lämnar man henne en kort stund, möts man av en naken och överlycklig liten tös som triumferande viftar med blöjan som en fana! Jag klär på henne, och hon tar av sig igen fortare än kvickt. Eftersom hon inte har fått koll på det här med att gå på pottan än, är det tämligen "spännande" att lämna henne utan uppsikt......

Här bor en prinsessa

Lillasyster har fått överta storebrors rum, med ljusblå väggar. Nog var jag väl länge sugen på att måla om, men bestämde mig för att låta bli. Det går ju att matcha blått och rosa, och små barn har ju en tendens att slita tapeter ganska rejält. Rätt som det är kanske man ertappar dem med att leka konstnär på världens största papper(stapet)....Inte så nice! Men jag har ändå gått in för att skapa ett värdigt rum för en liten prinsessa, och här kommer ett par smakprov:

Söta paneler med små glada älvor. Med spets till blir det väldigt "flickigt"

Kach (=katt) var en av dotterns första ord, hon ÄLSKAR katter


Växasängen "Luna" (från Stompa) står och väntar på att lillan ska bli stor nog att kunna sova i den
Favoritnallarna "Kanin" och Freddy" .....

.... och Båtsman, som är längre än lillan själv

En blomma ger mysbelysning på kvällen

Bedårande barn på väggen, en gåva från gammelmorfar och gammelmormor!

Ingen prinsessa utan tiara.....
(Den här har dock jag inhandlat till mig själv en gång och burit på min bästa väns möhippa)


....eller glamourös handväska!

Fotspår i sanden

En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet anns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds. När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv. Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest. HERREN svarade: "Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.

(Författaren okänd)

Liten parlör för männen från Mars och kvinnorna från Venus, del 2

Här kommer en fortsättningkurs i kommunikation mellan man och kvinna:
(utdrag ur boken " Varför män bara kan göra en sak i taget och kvinnor aldrig slutar prata")

GREJ
Enligt kvinnan: Allt som sitter under motorhuven på bilen.
Enligt mannen: Spännet på kvinnans behå.

SÅRBAR
Kvinnan: Att öppet dela med sig av sina tankar och känslor till sin partner.
Mannen: När man spelar korphockey utan hjälm, suspensoar och andra skydd.

ENGAGEMANG
Kvinnan: En åstundan om att gifta sig och bilda familj,
Mannen: Att försöka låta bli att ragga upp andra brudar när han är ute med flickvännen.

UNDERHÅLLNING
Kvinnan: En bra film, konsert, pjäs eller bok.
Mannen: Allt som kan göras medan man dricker.

VÄDERSPÄNNING
Kvinnan: Pinsam sidoeffekt av matsmältningsbesvär.
Mannen: En aldrig sinande källa för underhållningen, självförverkligande och manlig gemenskap.

ÄLSKA
Kvinnan: Det yttersta uttrycket för intimitet som ett par kan uppnå.
Mannen: Det kvinnan håller på med medan mannen drar över henne.

FJÄRRKONTROLL
Kvinnan: En pryl som används för att byta från ett teveprogram till ett annat.
Mannen: En pryl som man använder för att zappa mellam alla 54 tevekanalererna var tredje minut.

Goá grannar i "Bullerbyn"

Vi bor i ett litet parhus, i en liten bostadsrättsförening, i utkanten av en liten stad. På framsidan ligger en liten gård med sandlåda som barnen kan leka på, och på baksidan har vi skogen inpå knuten. Det är nästan sjöutsikt - mellan träden i skogen ser man båtarna komma glidande längs kanalen! Visst låter det idylliskt som Bullerbyn!? Men det bästa av allt är våra goá grannar!!!
Vi hade en kräftskiva i september tillsammans, och då lärde vi känna varandra på ett sätt man nästan aldrig lär känna grannar annars. Vilka underbara människor! Öppna, spontana, roliga, men också ansvarsfulla och hjälpsamma! Hur kan man ha haft sådan tur undrade vi allesammans?