Arbetsglädje

Vaknade i morse och låg och funderade på vad man skulle göra i helgen. Hör någonstans i min sömndruckna hjärna att min sambo pratar vagt om allt som behöver göras innan sommaren, och att man kanske skulle komma igång lite....Plötsligt känner jag mig klarvaken och lägger blixtfort upp en plan för att ta tillvara detta lilla ögonblick av arbetslust hos min sambo. Jag föreslog raskt att jag kunde ta med mig ungarna och åka till mina föräldrar så att han fick arbetsro!Vet av erfarenhet att han får gjort minst tre gånger så mycket när vi andra inte springer runt omkring honom och pratar och frågar.... Så, har jag nu tur så kommer det att finnas golvlister i hallen och taklister i badrummet när jag kommer hem (taklist-projektet har varit påbörjat i snart tre år nu....). Rapport kommer!!!

Jag är med skidor

Kl 07.00 klev jag med bestämda steg in på stadens Intersportbutik. Det var stor REA och jag styrde målmedvetet kosan mot hyllorna med längdskidor. Haffade en anställd och bad direkt om hjälp. 15 minuter senare stod jag i kassan och betalade. Jag tror faktiskt att jag slog personligt rekord i beslutsfattande där! Smått upprymd över att ha gjort en enastående investering stegade jag ur butiken och kastade mig iväg till jobbet. Visserligen 1 580 kr fattigare, men jag hade ju faktiskt SPARAT hela 1 270 kr på att vara morgonpigg!!!

Nu ser jag fram emot snö och skidutflykter. Rosiga kinder, varm choklad och ostfrallor. Mmmm, tankarna tog en nostalgitripp tillbarndomes vinterlov..... Snälla Kung Bore - kom hit och ge oss lite snö att leka i!!!!

Livet där ute är fruset

Idag visar jag lite frostiga bilder från "Älgens berg", ett underbart smultronställe i min närhet. Bergen har sedan urminnes tider haft en speciell dragningskraft och mystik kring sig, och dess speciella naturegenskaper har varit oerhört viktiga för de människor som bodde på och kring bergen under forna dagar.

Hit beger jag mig gärna för att uppnå kroppslig och själslig rekreation. Ett utmärkt ställe att promenera i socialt sällskap, åka pulka eller skridskor med barnen, fika eller grilla korv. Eller bara njuta av lugnet, tystnaden och den vackra naturen. Samla och rensa sina tankar, stressa av hjärnan och hämta energi.

Kaveldun

Isig konst

Trollska marker

Fullt ös.....

Det har varit ett par hektiska veckor för mig, där kalendern varit i princip fullbokad. Mycket att göra och lära sig på jobbet, och en massa planering inför stundande 80 och 90 års kalas! Jag har också hunnit med en rejäl och rolig avskedsfest för en kollega som varit anställd hos oss i 40 år!

Snart ska stumpan skolas in på dagis och lyxlivet med "hemmaman" som fixar markservicen är över. Livet återgår till det normala igen, och ekorrhjulet kommer att snurra på i rasande fart. Undrar om man kommer hinna med?

Mammas flicka

Har börjar jobba heltid idag. Bra jobbmässigt, men jobbigt familjemässigt. För mig. Imorse hann jag bara vinka hej då till min lilla prinsessa, och hon sov för natten när jag kom hem. Var tvungen att gosa lite med henne där hon sov, för att inte bli helt tokig av abstinens. Prinsen går det lättare med, han är ju uppe lite längre så vi hinner i alla fall få en liten stund tillsammans.

Ska mammas lilla flicka bli pappas flicka nu? Det gör ont i modershjärtat......

Relationer, del 2: KOLLEGOR

Arbetslivet

En del lever för att arbeta, andra arbetar för att leva. Jag tillhör nog den senare kategorin. Missförså mig nu inte - jag tycker absolut att mitt jobb är viktigt, och jag lägger alltid ner minst 100% på att göra ett bra jobb! MEN, familjen är ändå viktigast i mitt liv, och så kommer det alltid att vara.


Eftersom man spenderar en väldigt stor del av sitt liv på jobbet, så jag tycker att det är viktigt att man trivs med det man gör och med de människor man arbetar med. Bra kollegor kan väga upp mindre roliga arbetsuppgifter! Men, till skillnad från sina vänner kan man ju inte välja sina kollegor. De finns där när man kommer till en ny arbetsplats. En del slutar för att börja på andra arbeten, en del går i pension, nya anställs, avdelningar utvidgas eller om-organiseras. Hela tiden är arbetsmiljön i förändring och man tvingas anpassa sig till nya rutiner och nya människor.

Personligen tycker jag att det är ganska trevligt med lite förändringar på personalsidan. Vi lever i andra tider nu, man stannar inte hela livet på en och samma arbetsplats. Annars är mitt företag ett praktexempel på det. Här är det många som jobbat i mer än 40 år! Och faktiskt var det en av det första frågorna jag fick på min första arbetsdag: Kan du tänka dig att jobba här i 40 år? Vad svarar man? Jag kan inte tänka mig att göra någonting i 40 år, när man tänker på alla år som ligger framför. Att man sedan gör det ändå är en annan sak.


I morgon börjar jag jobba heltid efter lång tid som mammaledig. Jag har fått en ny tjänst som planeringsansvarig (på samma företag som förut) och kommer att fungera som "spindeln i nätet" mellan marknads-, produktions- och inköpsavdelningar. Kommer också att ha en del att göra med logistik och lager/utlastning. Sammanfattnigsvis kommer jag att ha en STOR uppgift i att få allt att flyta smidigt mellan olika personer och avdelningar.


Vad kännetecknar en bra chef eller en bra ledare?

"Alla" pratar väl "skit" om chefen och skyller alla existerande problem på honom eller henne. Egentligen tror jag att det krävs att man är snudd på psykolog eller beteendevetare för att som en bra chef få alla att sträva tillsammans mot företagets uppställda mål. Det är skillnad på att driva personalen mot målen, eller få dem att gå dit av egen vilja och kraft. Kanske är det en egenskap som kännetecknar en bra chef!


Men vilken relation ska man ha till sin chef? Ska den vara kamratlig och öppen, strikt och stel, överlägsen-underlägsen? Troligen en blanding. Tycker att man ska kunna ha en öppen dialog med sin chef, och chefen ska kunna "sänka sig" till sina underställdas nivå. Att sedan ha en viss mån av auktoritet och karisma är nog bra, så att det finns en respekt-känsla för sin chef. Puh vad skönt det är att inte vara chef med personalansvar....


Chef eller inte - jag måste i alla fall hitta vägar för att få mina medarbetare att "gå dit jag vill", utan konflikter. Jag är varken psykolog eller beteendevetare, men förhoppningsvis en bra lyssnare och människokännare. För jag måste lära känna varje individ så pass väl att jag vet hur de ska "tas" för att få bästa möjliga gensvar på mina planer. Jag har en svår utmaning framför mig, men jag ser fram emot resan!

Relationer, del 1: VÄNSKAP

Nu blir det följetong här hos Fröken Förgätmigej!
Följetong om något av det svåraste som finns: relationer. Jag vet ännu inte vilka delar jag kommer att beröra eller hur många avsnitt jag kommer att publicera, det får visa sig under resans gång. Mest av allt gör jag den här analysen för att få ordning på var jag själv står någonstans i relationsbarometern. Vilka relationer jag tycker är viktiga och vill prioritera, och vilka önskemål och krav jag har på de olika relationerna.

Keep smiling, keep shining
Knowing you can always count on me, for sure
That's what friends are for
For good times and bad times
I'll be on your side forever more
That's what friends are for

Under hela livet kommer man att konfronteras med, och ingå i, en mängd olika typer av relationer som man påverkar och påverkas av. Familjerelationerna kan man ju inte välja, kanske inte heller de som finns på arbetsplatsen. Men vännerna väljer man, liksom sin livskamrat.

Jag har flertalet bekanta som jag gärna umgås med. Det är bekanta som jag träffat på senare tid; grannar, föräldrar till mina barns kompisar, arbetskamrater osv som jag trivs med. Om jag vårdar dessa frön väl, tror jag att den lite ytligare relationen kan gro till en djupare vänskap, åtminstone på ett par håll.

Men mina två barndomsvänner, kommer nog ALLTID att vara mina närmsta vänner. Vi träffas inte särskilt ofta, eftersom vi bor på lite olika håll numera. Vi ringer till varandra när vi har lust och tid och ork. Men trots att det ibland går lång tid emellan våra kontakter, så känns det alltid som om det var igår vi pratade. Vi har alla olika egenskaper, men matchar och kompletterar varandra på något sätt. Det känns som äkta vänskap som kommer att vara livet ut.

Vad kännetecknar en riktig vän?

Ärlighet och öppenhet, är två viktiga ingredienser, liksom att kunna bevara förtroenden och vara en god lyssnare.

När man stöter på motgångar i livet, brukar det visa sig vilka de riktiga vännerna är. De som stannar kvar och stöttar, de som lyssnar när man vill prata av sig eller bara finns i bakgrunden om man skulle vilja ha kontakt (ibland måste man bara vara själv med sina tankar). Det är de riktiga vännerna.

Är man nyförälskad kommer troligen den relationen att hamna helt i fokus under en tid, och vännerna kommer i skymundan Riktiga vänner förstår läget, och att det inte är en bortprioritering av dem, utan en "tillprioritering" av någon annan. Ett tag. Låt vännerna vandra ostörda på små moln ett tag om de vill. Riktiga vänner kommer tillbaka när de har landat igen. Och, riktiga vänner förstår och finns där när den andra parten landar och vill ha kontakt igen.

Frågan är - uppfyller jag själv det här måttet på en god vän?

Kamrat eller livskamrat eller både och?

Det finns mycket kloka ord sagda om kärlek och vänskap. Det talas om "real love" och "true friendship", och det sägs att "kärlek förgår men vänskap består". Starka känslor, av olika slag. Men de förenas? Kan man älska sin bäste vän? Bör man vara bästa vän med den man älskar? Vilka band är starkast? Vänskapens eller kärlekens?

Är det som Jakob Hellman sjunger?

...bara, bara vara vänner
och tala om allt, vi kan väl tala om allt
men vi ska bara, bara vara vänner.....

Nu är glada julen slut, slut, slut

nu ska julen dansas ut, ut,ut.....

Jag vet att det inte är tjugondedag jul ännu, men nu åker julen ut! Granen har (som jag misstänkte) börjat sin STORA BARRNING, och julgranskulorna ramlar ner av sig själva i takt med att barren faller av. Hur mysigt jag än tycker att det är med jul, så längtar jag faktiskt efter att få släppa in ljuset och våren i huset istället. Ja, enligt almanackan är det väl vinter ett tag till förstås, men jag tänker trotsa vintern och köpa tulpaner för att välkomna våren i alla fall. Härligt!

Stunder av lycka

Det stora händelserna i livet minns man väl alltid. Men det finns vissa ögonblick och upplevelser i livet som berör på ett särskilt sätt, som värmer hjärtat och gör mig lycklig. Ofta är det små händelser i vardagen som skulle kunnat gå obemärkta förbi om man inte stannade upp och tog dem till sig. De stunderna lindar jag in i kärlekens finaste silke och spar i mitt minne för alltid.

Här är några små saker som värmer min själ:

Att titta på mina barn när de sover, med en arm hårt om favoritnallen. Höra hur de andas lugnt och fridfullt, se att håret är lite fuktigt och har lockat sig i nacken.


Att känna en liten barnhand smyga sig in i min, och hålla fast hårt, när vi läser en saga.


Att få en blöt och kärleksfull puss placerad mitt på munnen när man säger godnatt.


Att se glädjen stråla ut ur barnaögonen. De ljusen vill man aldrig någonsin släcka.

Det ska vi fira

För en liten stund sedan satt jag och funderade på att min farmor fyller 80 år om ett par veckor och att min farfar snart fyller 90 år! Insåg snabbt att 2009 verkar bli ett enda långt födelsedagskalas, för dessutom fyller min sambo 35, min kusin, min svägerska och min ene svåger fyller alla 30 år, min svågers flickvän fyller 25, min svärfar fyller 55, min sambos farmor fyller 80, och min egen far fyller 60 år. Sedan har jag förstås ett antal kompisar som fyller 35 år och 40 år......

Ja, det är bara att konstatera: det kommer att bli ett dyrt år, och man kommer förmodligen äta alldeles för mycket tårta. Men kul blir det i alla fall!!

Granen står så grön och grann i stugan...

.... men inte så länge till....

Vi har i år en ovanligt fin gran, och den har helt klart barrat mindre än alla andra granar som förgyllt vårt hem under gångna jular. MEN, nu har jag noterat ett omisskännligt tecken på att granens livscykel börjar gå mot sitt slut. Det LUKTAR nämligen GRAN om granen! Så klart det gör tänker ni! Men faktum är att jag märkt att mina granar doftar som bäst precis innan de tänker börja att barra och vissna.

Jag har för länge sedan insett att vi väl inte har några gröna fingrar när det gäller julgranar. Tycker att vi följer konstens alla regler, men det brukar ändå sluta med att vi får plocka av kulorna medan barren rasslar av i drivor. Sambon slänger ut det flintskalliga eländet och jag fyller hela dammsugarpåsen med kilovis av vassa barr. Min far däremot lyckas oftast få granarna att trivas som "fisken i vattnet". Får dem många gånger t o m att skjuta skott där de står i julgransfoten. Vad är hemligheten pappa????

Men, Carpe Diem heter det ju, så ikväll tänker jag inte på barren som snart kommer att pryda mitt golv i vardagsrummet. Nej, ikväll njuter jag i fulla drag av min vackra gran. Drar in djupa andetag för att känna terpentindoften i kittla i näsborrarna och beundrar prydnaderna som blänker i julgransljusens sken.