Imse vimse spindel

-Inte falit, näe.... inte falit...
Lillasyster pep lite ynkligt från sitt rum, och jag gick in för att kolla läget. Hon såg bekymrad ut, men sa igen; inte falit, som hon försökte övertyga sig själv.
-Nej, sa jag. Här är inget farligt. Har det hänt något? Jag såg mig omkring, men upptäckte inget ovanligt i den vanliga röran i hennes rum.
Lillasyster såg fortfarande bekymrad ut, och kröp upp i mitt knä.
-Inte falit, sa hon igen och pekade.
Då såg jag en liten spindel komma krypande ur ett hörn och försvinna bort under ett skåp.
Näe, sa jag till min dotter. Spindlar är inte farliga! Ska vi gå och titta närmare på den?
-Vill inte!!! Inte gilla om!!!!!

Myrornas krig

Jepp, så börjar det igen.... Sol och vår och myrinvasion. En svart armé mötte oss i hallen imorse, där de gjorde tappra försöka att inta köket. Några trupper hade dirigerats till köksbordet, andra till köksbänkarna. Det flesta hade dock marktjänst på golvet. Vi gav oss in i striden med full stryka och vann slaget denna gången. När kampen var över såg köket ut som ett riktigt slagfält med sårade och döda så långt ögat kunde nå. Men myrorna har en stor armé, och sänder nog snart in nästa trupp. Vi håller krigsråd och drar upp strategier för att lura de rackarna i bakhåll med kemisk bekämpning. Må bäste man vinna!!

Glad Påsk!!!!

Påskafton Anno 2009.

Solen skiner lika gul som en påskkyckling, himlen är klarblå och luften är frisk att andas in. Perfekt påskväder!

Nu på morgonen har vi fyllt påskbrev med godis och vi ska snart åka iväg och dela ut påskbrev till barnens vänner. Storebror vill vara tupp, så jag har gjort en "man-tager-vad-man-haver-tuppskrud" och Lillasyster ska så klart vara påskgumma med brokig kjol, rutigt förkläde och prickigt huckle.

Den här hönan vaktar noga på påskäggen hos oss varje påsk.

Påskljus

Fynd från Cult Design!

Nu drar vi.........

....till Blåkulla med fart och fläng
uppå kvasten, följ med en sväng
och dansa där i eldens sken
en vårdans tills timmen är sen.

Vi ses där!

Lika men olika

En dag när jag hämtar Storebror och Lillasyster på dagis säger personalen:
-Jaaa du, du har en våghalsig liten dotter du!
-Öhh, jaa, så är det nog. Vad har hon gjort idag?
-Hon älskar att klättra i klätterställningarna, men det är lite hisnande....
-Jaha, tycker hon det??
-Nej, men vi! Hon är helt orädd och klättrar upp och ner och kastar sig utför rutschbanan med ett kiknande skratt.....titta på henne nu...

Och jag tittade på hur min dotter med ett leende över hela ansiktet sprang uppför en liten pulkabacke på gården med armarna utsträckta och blicken i skyn, som om hon omfamnade världen. Sen ville hon ner igen och sprang glatt utför, snubblade över sina fötter och föll pladask på marken. Då hör man henne säga till sig själv:
-Gick baa! Upp gen! Och så var hon på väg igen.

Tänk att två syskon kan vara så lika, men ändå så olika. Lika till utseendet, men helt olika till sättet. Storebror har varit försiktig och rädd för nästan allting, Lillasyster verkar inte rädd för någonting........ Storebror har man fått "peppa" och hjälpa till nya erövringar. Lillasyster får man övervaka och hejda i alla sina upptåg. Kan det inte jämna ut sig lite...???

Nöj dig inte med mindre

Det finns mycket som är slitet och trasigt. Det finns mycket som duger fast det inte är bra. Det finns så mycket som är, bara för att det brukar vara så. Men räcker det?

Om jag ska råda dig min dotter, så är det att skapa ett liv fyllt av värme och kärlek, tillit och respekt, glädje och lycka.

Så sök efter en livskamrat som...
...ringer upp dig bara för att höra din röst och hur du mår
...ringer upp dig även om du slängt på luren
...säger att du är vacker
...stannar uppe bara för att se dig sova
...håller om dig när du behöver stöd och tröst
...alltid finns där för dig i nöd och lust för att dela glädje och sorg
...kysser dig i pannan
...respekterar och älskar dig för den du är
...får dig att skratta
...har lust att visa upp dig för hela världen om du så bara var klädd i trasor
...håller din hand inför sina vänner
...regelbundet påminner dig om hur mycket han älskar dig och om vilken tur han har som får vara med dig
...säger att han saknat dig när du kommer hem
...säger att du berikar hans liv och att han är halv utan dig
...vill ta ner stjärnorna åt dig och ge dig världen

Vänta på honom som säger till alla sina vänner: ' Det är hon... '

Älska honom så som du själv vill bli älskad, för den han är. Ge honom osjälviskt allt det du själv vill ha. Låt honom vara Prinsen i ditt liv och var Drottningen i hans. Nöj dig inte med mindre kära dotter!

Livets spegel

Kvinnan tar sig en titt i spegeln när hon är:

3 år: Tittar på sig själv och ser en Drottning.

8 år: Tittar på sig själv och ser Askungen eller Törnrosa.

15 år: Tittar på sig själv och ser Askungen, Törnrosa eller Hejaklacksledaren - om hon inte har PMS och ser en fet, finnig och FUL tjej. (Mamma, jag KAN inte gå till skolan och se ut så här!)

20 år: Tittar på sig själv och ser 'Jag är för smal/tjock, för kort/lång, för stripigt/lockigt hår' - men bestämmer sig för att gå ändå.

30 år: Tittar på sig själv och ser 'Jag är för smal/tjock, för kort/lång, för stripigt/lockigt hår' - men bestämmer sig för att hon inte har tid att fixa till sig själv så hon går ändå.

40 år: Tittar på sig själv och ser 'Jag är för smal/tjock, för kort/lång, för stripigt/lockigt hår' - men säger 'Jag är åtminstone ren' och går ändå.

50 år: Tittar på sig själv och ser 'Jag är' och går vart hon vill.

60 år: Tittar på sig själv och påminner sig om alla människor som inte ens kan se sig själv i en spegel längre. Går ut och återvinner världen.

70 år: Tittar på sig själv och ser visdom, skratt, förmåga - och går ut och njuter av livet.

80 år: Bryr sig inte om utseendet. Sätter bara på sig den lilla hatten och går ut för att ha kul i den här världen.

Kanske skulle vi alla ta på den där lilla hatten tidigare......

Till morfar

Idag är det din födelsedag morfar, och jag tänker på dig i dag. Hoppas att du har det bra där du är, och att du känner vår kärlek fast du inte är bland oss längre.

Sänder dig tusen kramar

Det finns inget dåligt väder

En av mina allra bästa vänner sa några kloka ord idag. Vi pratade om att våren kommit, och att det är härligt att solen värmer igen efter en lång vinter. Men då sa min vän:

-Jag gillar ändå när det är dåligt väder med regn och blåst. Det är en mäktig känsla när naturens element river tag i en och man verkligen känner att man LEVER.

Så har jag aldrig tänkt förrut. Men orden fastnade hos mig och jag känner att det ligger en del i det. Motgångar och besvärligheter stärker oftast och gör att man växer som människa. Ett skyddat liv i "gräddfil" lär oss inte konsten att leva och överleva. Inte heller lär det oss att uppskatta det goda i livet, och att glädjas åt det man har. Livet kan vara helt fantastiskt om man bara stannar upp för att upptäcka och inse det.