Den här visan är så vacker! En uppmaning om att leva livet fullt ut varje dag. Att tro på sig själv och att kämpa för det man vill ha! Något jag borde ta fasta på. Inte alltid följa strömmen - ty den som går MOT strömmen blir stark. Att våga trampa upp nya stigar på okänd mark. Vem vet vad som ligger där och väntar? Kanske något man letat efter länge och nästan slutat tro att man kunde hitta!
Gabriellas sång (Helen Sjöholm)
Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått
Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått
Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till
Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar
Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans
Jag vill känna att jag levt mitt liv
fredag 21 november 2008
Bara jag kan leva mitt liv
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar