Mörker

Mörkt ute, mörkt inne

Mörkt i själen och i mitt sinne.

Glädjen är borta, orken försvann

Kvar är stressen över allt jag aldrig hann

Det finns inget ljus, det finns inget hopp

Livsgnistan är borta i en trött och sorgsen kropp...

Meningen med livet?

Har så många gånger funderat kring meningen med mitt liv. Hade så mycket tankar och drömmar om hur livet skulle bli, och minns att det såg så ljust ut ett tag i min unga ungdom. Men säg den lycka som varar? Det blir sällan som man tänkt, och den rosenskimrande drömmen om det goda och lyckliga livet var inte menad för mig. Jag förlorar hela tiden mot tankarna som styr mig.

Och varje gång du är arg på mig, skriker åt mig, talar om för mig att jag har fel, gör fel, prioriterar fel, så går jag sönder lite till i själen. Jag försöker vara stark, men själen är söndertrasad och vilsen.

Mitt människovärde är förlorat och stoltheten likaså. Gör jag ingenting som är bra? frågar jag i tårar....

Tystnaden som följer på frågan ger mig det tydligaste svaret av dem alla....

Det enda jag med säkerhet kan säga att jag gjort bra är att jag givit liv åt två fina barn som jag älskar mer än livet själv!

Det är deras tid nu, deras tid att leva och fylla livet med mening!