Tiden skenar

Undrar om det är ett ålderstecken när det känns som om tiden bara går fortare och fortare. Känns nästan som igår när jag stod vid stranden och brände upp ryggen medan barnen badade.

Nu viner vinden utanför mitt fönster och löven har rivits av från sina grenar. Det är november, mörkt, grått och trist. Som tur är går tiden fort även i november, för denna dystra månad vill jag bara ta mig igenom. Nu är vi halvvägs, och man anar ljuset i slutet av tunneln - adventsljusen som lyser upp och förgyller tillvaron i den annars så mörka december.

Hoppas som alla andra år att det ska blir tid att mysa och koppla av i adventstid, men vet att tiden som vanligt går allt för fort och att sysslorna alltid är för många.

Hoppas också på att ha någon att hålla i handen i jul, en famn att krypa in i när det är kallt, som värmer och ger kärlek. Har dock lärt mig att det inte är något man kan ta för givet. Kanske har jag för stora tankar och förhoppningar när det gäller kärleken. Finns verkligen livslång kärlek som orkar överleva den gråa vardagen som tynger ner oss? Tvivlet gnanger i hjärnan och tankarna far fram och tillbaka i jakt på det rätta svaret. Ska man lyssna på sitt hjärta eller hjärna?

Besviken

Känns tyst, tomt och ensamt ikväll. Har återigen kommit fram till en punkt i en realation där man måste gå balansgång på en sytråd för att få den att fungera. Jag är nog inte så bra på det alla gånger. Kan vara lite klumpig ibland, och minsta felsteg leder till ett jätte-fall som slutar i tårar.

Det jag trodde var gediget rasar samman som ett korthus. Det som var nära är långt ifrån. Glädjen har mattats av och värmen har förvandlats till iskall kyla. Leende är borta och blicken är kall när du vänder och går med orden: - Nä, men då så....

"What are words
If you really don't mean them
When you say them
What are words
If they're only for good times
Then they don't
When it's love
Yeah, you say them out loud
Those words,
They never go away
They live on, even when we're gone"

Jag hade förväntat mig mycket mer, och inser att jag förmodligen har alldeles för höga krav på en relation. Att hitta den stora kärleken, sin livskamrat är kanske få förunnat, och således inget man kan räkna med att lyckas med. Ska man då nöja sig med mindre eller avstå helt, det är frågan?

Mitt hjärtas fågel kurar

Orkar inte skriva själv ikväll...

"När du ser mej, när jag finns i dina ögon,

när du ser att jag finns till.

När du hör mej, är jag är i dina tankar,

när jag kan vara den jag vill.

Då flyger mitt hjärtas fågel.

Då stiger den upp mot skyn.

Då svävar den över markerna,

och högt över skogens bryn.
När du ser mej, när jag är i dina tankar.

Då stiger mitt hjärtas fågel upp mot skyn.

När du kommer, när du kommer mej til mötes,

när jag är den som gör dej glad.
När du rör mej, när jag är i dina händer,

när jag är den som du vill ha.

Då flyger mitt hjärtas fågel.

Då stiger den upp mot skyn.

Då svävar den över markerna,

och högt över skogens bryn.

När du rör mej. När du kommer mej til mötes.

Då stiger mitt hjärtas fågel upp mot skyn.

Men när du blundar, när du stänger dina ögon,

när jag inte kommer in.
När du tystnar, när du vänder dej ifrån mej,
när jag inte längre finns.

Då kurar mitt hjärtas fågel, på tallens lägsta gren

med svarta, sorgsna ögon, och själen tung som sten.

Så kom i håg mej. Kom i håg att va mej nära.

Och låt mej somna på din arm.
Och låt mej drömma. Låt mej drömma mina drömmar,
och låt mej vakna i din famn.
Då flyger mitt hjärtas fågel.

Då stiger den upp mot skyn.

Då svävar den över markerna,

och högt över skogens bryn.

När jag får drömma, min dröm och va dej nära.

Då stiger mitt hjärtas fågel upp mot skyn"

Semestertankar

Har blivit VÄLDIGT glest mellan inläggen på sista tiden. Mycket jobb innan semestern, och nu när man väl har semester är det så många andra "måsten" som liksom går före..... Kan nästan bli lite semester-stress med allt man "måste" hinna med. Fast hur mycket måste man egentligen ???? Bara för att "alla andra" gör det???

Sitter nu och längtar hem till mitt barndoms Håverud och det okomplicerade och bekymmersfria liv man levde under uppväxten! Känner doften av solvarm barrskog en sommardag och den kittlande känslan att gå barfota i daggvått gräs. Alla dagar man tillbringade vid sjön och badade tills man var som ett russin. Alla kvällar man var ute och lekte tills solen nästan gick ner och mammor och pappor tvingade in oss... Det krävdes inte så mycket för att vara lycklig!

Ko-nstateranden

Sonen var nyligen på besök på en bondgård med sin klass. Barnen fick gå runt och titta på alla djuren, prova på att mjölka, klappa kalvarna och kika på gödselstacken. Bonden berättade för barnen om livet på en bondgård, och sonen kom sedan till mig och berättade om sina nya kunskaper. Ett par dagar senare konstaterade han vid frukostbordet:

-Mamma, innan du fick mig, då var du faktiskt en kviga!

Tja, kanske ligger det nå´t i det, för när väl barnen kommer känner man sig ju mest som en mjölk-ko.....

1-0 till gräsmattan

Idag tyckte t o m barnen att gräset var lite väl långt på gräsmattan, så jag bestämde mig för att genomföra årets första klippning - med handklippare.... Efter tre minuter lyckades jag få hela handtaget till klipparen i handen och fick efter ett tag be en snäll granne om hjälp för att laga den (teknisk är jag väl inte känd för att vara...). Jag kämpade en kort stund tappert mot de långa stråna. Klipparen gnisslade och gnällde, och knivaran kärvade fast i tussar med gräs. Sedan drog ett rejält åsk- och regnväder in över området och jag bestämde mig för att ge upp för dagen. Det var nog inte meningen att gräset skulle bli klippt idag...

Nu är våren här!

Äntligen kommer den undergörande solen med sina varma strålar och väcker oss till liv igen efter en lång och kall vinter. Myrorna har vaknat och irrar yrvakna omkring. Vårens första blommor sträcker sig girigt mot ljuset och breder ut sig i all sin prakt. Humlorna är där och njuter av årets första nektar. Fåglarna som kvittrar livligt i skog och mark bildar en munter bakgrundssymfoni. Det är gott att leva!!!

Band för livet

Jag vill knyta band och bilda ring. Knyta dubbelknut av bästa klass, och gjuta en stabil plattform att bygga framtiden på. En fast punkt i livet för mig, för oss, och barnen. Bilda en familj där trygghet, kärlek och glädje är ledorden. En familj som inte splittras igen. En familj där familjemedlemmarna ALLTID är viktigast.

Varför är det så svårt?

Brutna löften knyter inga band, inte att bli bortglömd i fredagsmyset heller...... igen......

Hög feber

Skulle kolla Lillasysters feber på eftermiddagen, och hon sprang glatt och hämtade örontermometern.
-Jag kan själv sa hon, och stack in den i örat.
Låt henne prova en gång tänkte jag, och så blev det.
Nöjd över sin prestation höll hon fram termometern till mig och visade resultatet:
99 grader!!!!!
-Vaaa!!???
Såg sedan att mätenheten inte var Celsius utan Farenheit....
På något sätt hade hon lyckats ställa om termometern till Farenheit, och jag lyckades inte få den tillbaka till Celsius. Fick rota reda på bruksanvisningen som som tur var fanns kvar, och en kvart senare kunde vi mäta i Celsius igen...

Dessa små barn som lyckas med så mycket bara på 2,5 sekunder...

Studiebesök på mammas jobb

Lillasyster är förkyld och har feber, och kunde inte vara på dagis idag. Själv hade jag några saker som jag var tvungen att fixa på jobbet så hon fick följa med dit.... Den första stunden av blyghet utnyttjade jag så gott det gick åt att beta av lite jobb medan hon lite förundrad granskade alla som kom förbi och undrade vem det var som satt och "hjälpte" mig idag... Snart var det stadiet passerat och hon gav svar på alla frågor.... Ett antal teckningar, en flaska päronsaft, en macka, en pim-pim ask och ett par gem-halsband senare så hade hon fått nog av att sitta still och började snurra mig på kontorsstolen. Kröp bakom gardinen och kikade ut på alla som passerade. Tog av sig tröjan år fel håll så att den fastnade under armarna, klättrade på stolarna, rotade i lådorna, staplade burkar och sjöng högt och tydligt:

"Röd, röd, röd är mössan på mitt huvud
röd, röd, röd är dräkten som jag bär
Allt som är rött, rött
tycker jag är vackert
för min bäste vän är jultomten!

och

..." när vi kastar våra tomma glas finns det alltid nå´n med hjärtat kvar...."

Tro det eller ej men vi lyckades faktiskt vara på jobbet i hela 4 timmar! Sammantaget skötte hon sig fint, och belönades med en rock-ring på hemvägen!

Alone

"I hear the ticking of the clock
I'm lying here, the room's pitch dark
I wonder where you are tonight
No answer on the telephone
And the night goes by so very slow
Oh, I hope that it won't end though alone...."

Tystnaden talar sitt tydligen sitt tydliga språk.

Du säger att du älskar mig. Du säger att du saknar mig. Hur kan man hela tiden glömma bort att ringa den man älskar??? Därför tvivlar jag.......

Energibrist

Sitter här och längtar efter våren och ljuset. Saknar ljuset som Saharaöknen saknar regnet, och jag riktigt känner hur mina energidepåer börjar sina. Tröttheten släpper inte taget, fast dagarna ju blivit lite längre. Är kanske lite för mycket av allt just nu. För mycket att göra och hinna, för mycket att tänka på, för mycket att ha koll på, för mycket att planera för. Hjärnan går på högvarv och analyserar, kalkylerar, jämför, utvärderar, planerar, optimerar. Kanske till ingen nytta. Men jag hittar inte off-knappen till denna energikrävande funktion......tankarna spinner vidare kors och tvärs i jakt på den perfekta lösningen. Behöver lite klarhet och lite milstolpar att förhålla mig till, så kanske det går lite lättare. Men just nu känns allt lite tveksamt, vagt och outtalat........

Gott Nytt 2011

Så sitter man här igen, på årets första dag, och reflekterar. Tänker tillbaka på det år som har gått med både glädje och sorg. Ett år fyllt av svåra och livsavgörande belut och förändringar, nya bekantskaper och erfarenheter. Svart och vitt, sött och surt.

Har sett fram emot att få vända blad och börja om med ett nytt år som ligger helt orört och väntar på att fyllas. Funderar på hur livet kommer att se ut om ett år.... Tror nog att även detta år kommer att innebära en hel del förändringar i mitt liv. Hoppas att livet ska bli lite lättare och roligare att leva, att orken kommer tillbaka i takt med att ljuset återvänder till mörka norden. Hoppas att kärleken ska slå rot och att lyckan ska slå följe med oss längs livets stig!

Tre nyårslöften har jag gett till mig själv i år, och jag ska verkligen försöka leva upp till dem! (Men jag berättar inte vad det är - det får förbli en hemlighet!)

Önskar alla nära och kära ett riktigt Gott Nytt År!!!