Nu går jag själv.....

Så många gånger jag undrat om jag varit på rätt väg. Grubblat och funderat. Stannat vid en mötesplats för att tänka lite. Pratat med andra medresenärer om deras vägval och mål. Så lätt det varit att följa med strömmen, för att man alltid gjort det.

Men nu har jag kommit fram till det vägskäl som lockat och skrämt mig. Jag har stått där i korsningen ett tag. Tvekat. Sett åt både höger och vänster, men slutligen valt att ta av från huvudleden och den stora massan. Ensam.

Tar några första stapplande steg på min nya livsväg, och provar om det bär. Tvekande tar jag några steg till. Så ovant att inte vara styrd av någon annan. Så ovant att själv få bestämma takten och vad man vill se och upptäcka längs vägen. Samtidigt skrämmande att inte ha någon brevid att luta sig emot när det blåser kallt. Nu är allt upp till mig själv. Lite ensamt känns det ikväll, men hoppet håller mig sällskap och leder mig framåt mot nya utmaningar!