Tänk om...

Hjärnspökena jagar mig idag. Jag har kämpat emot hela dagen, försökt mota tillbaka och försökt springa ifrån dem. Resonerat och försökt prata förstånd med dem. Men de rackarna är illmariga och la krokben på mig i ett obevakat ögonblick. Jag föll och förlorade. Förbannad för att jag inte var stark nog att stå emot, besviken och ledsen. Rädslan grep tag - tänk om....

En fjäder blev en höna och hönan en demon. Små hinder förvandlades plötsligt till Mount Everest, och en känsla av hopplöshet infann sig. För tänk om.....

Två steg tillbaka idag, och 1-0 till hjärnspökena