Huvudet i sanden

Veckan passerar i ett slags känslomässigt vakuum, men helgens inferno ligger och pyr under den lugna ytan. Livet känns som ett skådespel, där veckans föreställning "Bot och bättring" utspelas framför mig. Jag tittar på med förundrande ögon, men undviker just nu att delta med egna repliker. Har så svårt att hänga med i pjäsens vändningar. Har så svårt att förstå att allt som sagts kan glömmas eller gömmas så fort meningarna är avslutade.

"Syns det inte, så finns det inte" tänker strutsen och stoppar huvudet i sanden.
Jag tänker att det man ser är bara toppen av ett isberg....