Nya tider

Sedan i maj har mitt liv förändrats radikalt. Mitt hem har halverats när materiella ting har delats upp, nya rutiner och scheman för när vi ska ha barnen har upprättats. En massa praktiska saker har upptagit stora delar av vardagen, och trots en slags känsla av frihet känner jag mig mer hemma i gruppen "trött och sliten ensamstående tvåbarnsmor". Det är så mycket man måste hinna och kunna när man är själv om allting. Å andra sidan har jag också lärt mig en massa nya saker som jag tidigare aldrig gjort.

Men hur orkar man jobba heltid, ta hand om en envis sjuåring och en trotsig och ännu envisare treåring, handla, laga mat, diska, tvätta, stryka, städa, klippa gräset, tanka bilen, tvätta bilen, ta ut soporna, utflykt med fika på fritids, fotbollsträning, leka med kompisar, hitta på roliga saker med barnen så att de inte får en sämre barndom än de med sammanboende föräldrar....

Huvudvärken spänner, orken tryter, humöret svänger och samvetet om otillräcklihet gnager. Behöver ta en stor bit mörk choklad tror jag....