Berg-och-dalbana mot advent

Tiden skenar iväg, och jag hinner inte med..... Nu är det redan november. För mig är november enbart en mörk och tråkig transportsträcka till december. Något jag bara måste "ta mig igenom". Varje år är jag lika förundrad över att jag faktiskt orkade igenom, fram till december. December som kommer med advent och tända ljus, värme och glädje, förväntan och förberedelser inför julen. Det är en mysig tid, full av kära minnen. Tyvärr har jag väl lite för höga förväntningar på denna månad - så mycket man vill hinna med -men den rusar ju iväg lika fort som alla andra månader gör.....

Men nu ska jag först härda ut i novembermörkret. Att fylla dagar och helger med aktiviteter brukar vara ett bra knep. Ska ta tag i julklappshandling, och planera julbaken. Ska också göra en kraftansträngning för att leva lite hälsosammare. Kroppen säger ifrån att botten är nådd, den mår inte bra. Är alldeles för trött och orkeslös. Själen är vilsen och orolig - mår inte heller bra.

Det är söndag, och jag går som vanligt balansgång på en tunn sytråd. Tempramentsfull tillvaro som går upp och ner likt en berg-och-dalbana. Jag hinner inte med i svängarna där heller. Lyckas liksom aldrig hålla familjen sams en hel helg, och det gör mig förtvivlad. Ska det behöva vara så här? Behöver lite harmoni i tillvaron. Lugn och ro utan hårda ord som viner i luften.