Relationer, del 1: VÄNSKAP

Nu blir det följetong här hos Fröken Förgätmigej!
Följetong om något av det svåraste som finns: relationer. Jag vet ännu inte vilka delar jag kommer att beröra eller hur många avsnitt jag kommer att publicera, det får visa sig under resans gång. Mest av allt gör jag den här analysen för att få ordning på var jag själv står någonstans i relationsbarometern. Vilka relationer jag tycker är viktiga och vill prioritera, och vilka önskemål och krav jag har på de olika relationerna.

Keep smiling, keep shining
Knowing you can always count on me, for sure
That's what friends are for
For good times and bad times
I'll be on your side forever more
That's what friends are for

Under hela livet kommer man att konfronteras med, och ingå i, en mängd olika typer av relationer som man påverkar och påverkas av. Familjerelationerna kan man ju inte välja, kanske inte heller de som finns på arbetsplatsen. Men vännerna väljer man, liksom sin livskamrat.

Jag har flertalet bekanta som jag gärna umgås med. Det är bekanta som jag träffat på senare tid; grannar, föräldrar till mina barns kompisar, arbetskamrater osv som jag trivs med. Om jag vårdar dessa frön väl, tror jag att den lite ytligare relationen kan gro till en djupare vänskap, åtminstone på ett par håll.

Men mina två barndomsvänner, kommer nog ALLTID att vara mina närmsta vänner. Vi träffas inte särskilt ofta, eftersom vi bor på lite olika håll numera. Vi ringer till varandra när vi har lust och tid och ork. Men trots att det ibland går lång tid emellan våra kontakter, så känns det alltid som om det var igår vi pratade. Vi har alla olika egenskaper, men matchar och kompletterar varandra på något sätt. Det känns som äkta vänskap som kommer att vara livet ut.

Vad kännetecknar en riktig vän?

Ärlighet och öppenhet, är två viktiga ingredienser, liksom att kunna bevara förtroenden och vara en god lyssnare.

När man stöter på motgångar i livet, brukar det visa sig vilka de riktiga vännerna är. De som stannar kvar och stöttar, de som lyssnar när man vill prata av sig eller bara finns i bakgrunden om man skulle vilja ha kontakt (ibland måste man bara vara själv med sina tankar). Det är de riktiga vännerna.

Är man nyförälskad kommer troligen den relationen att hamna helt i fokus under en tid, och vännerna kommer i skymundan Riktiga vänner förstår läget, och att det inte är en bortprioritering av dem, utan en "tillprioritering" av någon annan. Ett tag. Låt vännerna vandra ostörda på små moln ett tag om de vill. Riktiga vänner kommer tillbaka när de har landat igen. Och, riktiga vänner förstår och finns där när den andra parten landar och vill ha kontakt igen.

Frågan är - uppfyller jag själv det här måttet på en god vän?

Kamrat eller livskamrat eller både och?

Det finns mycket kloka ord sagda om kärlek och vänskap. Det talas om "real love" och "true friendship", och det sägs att "kärlek förgår men vänskap består". Starka känslor, av olika slag. Men de förenas? Kan man älska sin bäste vän? Bör man vara bästa vän med den man älskar? Vilka band är starkast? Vänskapens eller kärlekens?

Är det som Jakob Hellman sjunger?

...bara, bara vara vänner
och tala om allt, vi kan väl tala om allt
men vi ska bara, bara vara vänner.....