Relationer, del 2: KOLLEGOR

Arbetslivet

En del lever för att arbeta, andra arbetar för att leva. Jag tillhör nog den senare kategorin. Missförså mig nu inte - jag tycker absolut att mitt jobb är viktigt, och jag lägger alltid ner minst 100% på att göra ett bra jobb! MEN, familjen är ändå viktigast i mitt liv, och så kommer det alltid att vara.


Eftersom man spenderar en väldigt stor del av sitt liv på jobbet, så jag tycker att det är viktigt att man trivs med det man gör och med de människor man arbetar med. Bra kollegor kan väga upp mindre roliga arbetsuppgifter! Men, till skillnad från sina vänner kan man ju inte välja sina kollegor. De finns där när man kommer till en ny arbetsplats. En del slutar för att börja på andra arbeten, en del går i pension, nya anställs, avdelningar utvidgas eller om-organiseras. Hela tiden är arbetsmiljön i förändring och man tvingas anpassa sig till nya rutiner och nya människor.

Personligen tycker jag att det är ganska trevligt med lite förändringar på personalsidan. Vi lever i andra tider nu, man stannar inte hela livet på en och samma arbetsplats. Annars är mitt företag ett praktexempel på det. Här är det många som jobbat i mer än 40 år! Och faktiskt var det en av det första frågorna jag fick på min första arbetsdag: Kan du tänka dig att jobba här i 40 år? Vad svarar man? Jag kan inte tänka mig att göra någonting i 40 år, när man tänker på alla år som ligger framför. Att man sedan gör det ändå är en annan sak.


I morgon börjar jag jobba heltid efter lång tid som mammaledig. Jag har fått en ny tjänst som planeringsansvarig (på samma företag som förut) och kommer att fungera som "spindeln i nätet" mellan marknads-, produktions- och inköpsavdelningar. Kommer också att ha en del att göra med logistik och lager/utlastning. Sammanfattnigsvis kommer jag att ha en STOR uppgift i att få allt att flyta smidigt mellan olika personer och avdelningar.


Vad kännetecknar en bra chef eller en bra ledare?

"Alla" pratar väl "skit" om chefen och skyller alla existerande problem på honom eller henne. Egentligen tror jag att det krävs att man är snudd på psykolog eller beteendevetare för att som en bra chef få alla att sträva tillsammans mot företagets uppställda mål. Det är skillnad på att driva personalen mot målen, eller få dem att gå dit av egen vilja och kraft. Kanske är det en egenskap som kännetecknar en bra chef!


Men vilken relation ska man ha till sin chef? Ska den vara kamratlig och öppen, strikt och stel, överlägsen-underlägsen? Troligen en blanding. Tycker att man ska kunna ha en öppen dialog med sin chef, och chefen ska kunna "sänka sig" till sina underställdas nivå. Att sedan ha en viss mån av auktoritet och karisma är nog bra, så att det finns en respekt-känsla för sin chef. Puh vad skönt det är att inte vara chef med personalansvar....


Chef eller inte - jag måste i alla fall hitta vägar för att få mina medarbetare att "gå dit jag vill", utan konflikter. Jag är varken psykolog eller beteendevetare, men förhoppningsvis en bra lyssnare och människokännare. För jag måste lära känna varje individ så pass väl att jag vet hur de ska "tas" för att få bästa möjliga gensvar på mina planer. Jag har en svår utmaning framför mig, men jag ser fram emot resan!