Vaknade av att det var trångt, fullt av armar och ben, nallar och snuttefiltar. Min dotter låg tätt intill mig, med sitt ansikte in emot min hals, och sov lungt och fridfullt. Brevid henne låg min son utbredd och trängde undan sin far så att han nästa trillade ur sängen på sin kant. Allt andades lugn och stillhet, harmoni. En känsla av lycka spred sig i kroppen. Jag drog upp täcket, blundade och njöt ett slag. Klamrade mig fast vid detta lilla ögonblick, halvt i dröm, och ville inte vakna. Fullt medveten om att det är kortvarig stillhet och lycka. Snart vaknar dagen och familjen, och turbulensen är igång.
lördag 12 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar