Lika men olika

En dag när jag hämtar Storebror och Lillasyster på dagis säger personalen:
-Jaaa du, du har en våghalsig liten dotter du!
-Öhh, jaa, så är det nog. Vad har hon gjort idag?
-Hon älskar att klättra i klätterställningarna, men det är lite hisnande....
-Jaha, tycker hon det??
-Nej, men vi! Hon är helt orädd och klättrar upp och ner och kastar sig utför rutschbanan med ett kiknande skratt.....titta på henne nu...

Och jag tittade på hur min dotter med ett leende över hela ansiktet sprang uppför en liten pulkabacke på gården med armarna utsträckta och blicken i skyn, som om hon omfamnade världen. Sen ville hon ner igen och sprang glatt utför, snubblade över sina fötter och föll pladask på marken. Då hör man henne säga till sig själv:
-Gick baa! Upp gen! Och så var hon på väg igen.

Tänk att två syskon kan vara så lika, men ändå så olika. Lika till utseendet, men helt olika till sättet. Storebror har varit försiktig och rädd för nästan allting, Lillasyster verkar inte rädd för någonting........ Storebror har man fått "peppa" och hjälpa till nya erövringar. Lillasyster får man övervaka och hejda i alla sina upptåg. Kan det inte jämna ut sig lite...???