Julpynt

Årets arrangemang av adventsljusstake blev så här!

Mormor Mimmi har gjort denna helt underbara ask!!

Vargavinter???

Det är november, och farbror vinter har redan anlänt. Ovanligt tidigt må jag säga, och man undrar vart det ska sluta om det fortsätter i samma takt... Snödrivorna är redan meterhöga, och vinden viner utanför mitt fönster för att pisak upp mer snö mot rutorna.

Sitter inne och kurar med 1:a ljuset i adventsstaken tänt medan jag lyssnar på gamla julsånger. Det är riktigt mysigt, men jag saknar mina barn enormt mycket ikväll! Utan dem är huset bara ett hus, inget hem...... Älskade barn - vad skulle jag göra utan er?????

Och lite mera måsten...

Dottern duschade idag, och ropar: - Mamma, det är fiskar i duschen!!!
Jag känner en iskall ilning i magen: säg inte att vi fått silverfiskar i huset!!!! :-(
Men, när jag skyndat till henne och hon pekar på "fiskarna" så lugnar jag mig på den punkten. "Fiskarna" är gammal smuts som lossnat från alla skrymslen och vrår i de fördömda duschväggarna... Dags att skrubba igen då, suck.....som tur är.....

Fredagsfunderingar

Borde gått och lagt mig för länge sedan, men sitter uppe och njuter av tystnaden och stillheten. Det enda jag hör är barnens fridfulla andetag, (med inflikande av en och annan hostning och snörvlande - förkylning i huset igen).

Funderar på livet i allmänhet och vardagsstressen i synnerhet medan vinden viner utanför mitt fönster och virvlande små snöflingor bäddar in marken i ett vitt, fjäderlätt duntäcke.

Funderar på alla dessa måsten som snart äter upp mig. Det berömda ekorrhjulet snurrar fortare än vanligt och känslan av att aldrig räcka till växer sig starkare. Alltid för sen, alltid för mycket att göra, aldrig färdig med vad jag tänkt på jobbet, aldrig är barnen nöjda: "Alla andra får alltid leka med kompisar efter skolan", "Alla andra har...", "Alla andra ska...", "Varför kan inte jag få....", "Jag vill inte ha den maten", "Mamma du gör ju ingen nytta här hemma"......

Träffade av en slump på kärleken på Ica, och med varsin kundvagn irrade vi runt bland gångarna för att rafsa åt oss det viktigaste inför helgen. Var och en för sig, vi hann inte annars. Kändes trist och ensamt. Ständigt denna kamp mot klockan och tiden som man aldrig tycks vinna. Är så trött på att ligga steget efter.

Som så många gånger förr vill jag trycka på pausknappen och stanna upp ett slag för eftertanke och lite återhämtande av krafter. Längtar till våren och ljuset och en lite lättare tillvaro.

Längtar framför allt efter tvåsamhet så vi slipper handla med varsin kundvagn......

Kylan rår inte på mig i år

Ännu en grå helg har passerat, en helg där november visat sig från sin sämsta sida. En tid då jag i vanliga fall brukar känna av en släng av höstdepression i ljusets frånvaro. Men även om det regnar och stormar ute får kylan inget grepp om mig den här hösten.
Själen värms av generös, spontan, fantastisk, förvirrande, galen och helt underbar kärlek!!!

Tänk om...

Hjärnspökena jagar mig idag. Jag har kämpat emot hela dagen, försökt mota tillbaka och försökt springa ifrån dem. Resonerat och försökt prata förstånd med dem. Men de rackarna är illmariga och la krokben på mig i ett obevakat ögonblick. Jag föll och förlorade. Förbannad för att jag inte var stark nog att stå emot, besviken och ledsen. Rädslan grep tag - tänk om....

En fjäder blev en höna och hönan en demon. Små hinder förvandlades plötsligt till Mount Everest, och en känsla av hopplöshet infann sig. För tänk om.....

Två steg tillbaka idag, och 1-0 till hjärnspökena

Vrängda ord

Lillasyster pratar mycket och väldigt bra för att vara tre år. Men ibland blir det allt lite tokigt;

Hon älskar att titta på Pongo och de 101 dalmatinerna, och säger glatt:
-Mamma, jag vill se "hungra clementinerna".

Häromdagen berättade hon att hennes bästa kompis inte hade varit på dagis.
-Nähä, svarade jag, är hon sjuk?
-Nej, hon har fått kaffekoppar!!!
-Vad sa du?
-Hon har kaffekoppar!!
Poletten trillar ner och jag frågar:
- Menar du att hon har fått vattenkoppor??
-Jaa, jag sa ju det!!!!