Min plats på jorden

Under en gammal ek står en ensam bänk

den står där och väntar på mig
Säger: sätt dig ner, fundera och tänk
så ska allt nog ordna sig.

Här blåser oftast en friskare vind
som sliter och drar i min kropp
Den torkar bort tårarna på min våta kind
och fyller mig med lite hopp.

Vinden tar med sig det dåliga bort
rensar huvud, kropp och själ
Berättar för mig att livet är för kort

för att slösas på sån't som inte gör väl.

Sorg i mitt hjärta

Ovisshetens smärta bränner som eld i min kropp

Öronbedövande tystnad gräver hål i min själ

Gränslös ilska, blandat med hopp

I hjärtat råder sorg likväl....

Se mig

Se på mig, och se min själ,

se mig för den jag är.

Lyssna på mig, hör mina ord, 

mina innersta känslors sfär.

Känn min kärlek, och ta emot

All kärlek till den jag har kär....

En skrivande resa

Någon sa till mig att jag skulle ta pennan i handen, och sätta pennan på papperet och börja skriva. Vad ska jag skriva? Det kommer att ge sig, bara du börjar skriva löd svaret.

Jag funderade ett slag, och bestämde mig sedan för att börja skriva igen, och se vart pennan för mig...

På något sätt har jag alltid kännt att jag vill skriva. Det finns en massa ord inom mig som vill ut, och först när jag ser dem på papperat kan jag slappna av/andas ut. Ibland fungerar skrivandet som ett sätt att få ur sig negativa känslor. Jag skriver som mest när jag mår som sämst...

En ny resa börjar nu, mot nya och okända mål!

Energilös

Decembermörkret är ovanligt mörkt i år, dagarna alldeles för korta.  Den snö som gjort världen lite vackrara under hela advent håller på att rinna bort när Tant Tö bestämde sig för att hälsa på. Trist. Jag gillar Fabror Frost bättre. På vintern alltså.

Annars skriker min ljustörstande själ efter våren som kommer med det undergörande ljuset, solen som tinar upp en vinterfrusen kropp och själ och den energi som föjer i vårens spår. Gud vad jag behöver den energin...

Perfekt man sökes

Det var inte "Åh, den ljusnande framtid är vår..." som klingade i mina öron den här hösten, snarare "Lång dags färd mot natt...". Jag har vetat och kännt vart relationen varit på väg, men innerst inne hoppats på en vändning, en nystart, en förändring. Men man kan inte ändra en annan människa, bara sig själv.....

Ensam, bränd av kärlekens låga, besviken och ledsen för att det som JAG trodde var en ljusnade framtid bara dog. All kraft och energi man lagt i relationen. Orkar man försöka en gång till??

I så fall vill jag hitta...

...killen som kallar mig vacker istället för het, som ringer tillbaka om jag lägger på luren, killen som håller sig vaken bara för att kunna se på mig när jag sover. Vänta på killen som kysser mig i pannan, killen som vill visa mig för hela världen även om jag har luffiga kläder på mig. Killen som håller mig i handen framför hans vänner, han som alltid påminner mig om hur mycket han bryr sig och hur lycklig han är för att han har mig.

Finns det någon som passar på denna beskrivning?

Tiden skenar

Undrar om det är ett ålderstecken när det känns som om tiden bara går fortare och fortare. Känns nästan som igår när jag stod vid stranden och brände upp ryggen medan barnen badade.

Nu viner vinden utanför mitt fönster och löven har rivits av från sina grenar. Det är november, mörkt, grått och trist. Som tur är går tiden fort även i november, för denna dystra månad vill jag bara ta mig igenom. Nu är vi halvvägs, och man anar ljuset i slutet av tunneln - adventsljusen som lyser upp och förgyller tillvaron i den annars så mörka december.

Hoppas som alla andra år att det ska blir tid att mysa och koppla av i adventstid, men vet att tiden som vanligt går allt för fort och att sysslorna alltid är för många.

Hoppas också på att ha någon att hålla i handen i jul, en famn att krypa in i när det är kallt, som värmer och ger kärlek. Har dock lärt mig att det inte är något man kan ta för givet. Kanske har jag för stora tankar och förhoppningar när det gäller kärleken. Finns verkligen livslång kärlek som orkar överleva den gråa vardagen som tynger ner oss? Tvivlet gnanger i hjärnan och tankarna far fram och tillbaka i jakt på det rätta svaret. Ska man lyssna på sitt hjärta eller hjärna?

Besviken

Känns tyst, tomt och ensamt ikväll. Har återigen kommit fram till en punkt i en realation där man måste gå balansgång på en sytråd för att få den att fungera. Jag är nog inte så bra på det alla gånger. Kan vara lite klumpig ibland, och minsta felsteg leder till ett jätte-fall som slutar i tårar.

Det jag trodde var gediget rasar samman som ett korthus. Det som var nära är långt ifrån. Glädjen har mattats av och värmen har förvandlats till iskall kyla. Leende är borta och blicken är kall när du vänder och går med orden: - Nä, men då så....

"What are words
If you really don't mean them
When you say them
What are words
If they're only for good times
Then they don't
When it's love
Yeah, you say them out loud
Those words,
They never go away
They live on, even when we're gone"

Jag hade förväntat mig mycket mer, och inser att jag förmodligen har alldeles för höga krav på en relation. Att hitta den stora kärleken, sin livskamrat är kanske få förunnat, och således inget man kan räkna med att lyckas med. Ska man då nöja sig med mindre eller avstå helt, det är frågan?

Mitt hjärtas fågel kurar

Orkar inte skriva själv ikväll...

"När du ser mej, när jag finns i dina ögon,

när du ser att jag finns till.

När du hör mej, är jag är i dina tankar,

när jag kan vara den jag vill.

Då flyger mitt hjärtas fågel.

Då stiger den upp mot skyn.

Då svävar den över markerna,

och högt över skogens bryn.
När du ser mej, när jag är i dina tankar.

Då stiger mitt hjärtas fågel upp mot skyn.

När du kommer, när du kommer mej til mötes,

när jag är den som gör dej glad.
När du rör mej, när jag är i dina händer,

när jag är den som du vill ha.

Då flyger mitt hjärtas fågel.

Då stiger den upp mot skyn.

Då svävar den över markerna,

och högt över skogens bryn.

När du rör mej. När du kommer mej til mötes.

Då stiger mitt hjärtas fågel upp mot skyn.

Men när du blundar, när du stänger dina ögon,

när jag inte kommer in.
När du tystnar, när du vänder dej ifrån mej,
när jag inte längre finns.

Då kurar mitt hjärtas fågel, på tallens lägsta gren

med svarta, sorgsna ögon, och själen tung som sten.

Så kom i håg mej. Kom i håg att va mej nära.

Och låt mej somna på din arm.
Och låt mej drömma. Låt mej drömma mina drömmar,
och låt mej vakna i din famn.
Då flyger mitt hjärtas fågel.

Då stiger den upp mot skyn.

Då svävar den över markerna,

och högt över skogens bryn.

När jag får drömma, min dröm och va dej nära.

Då stiger mitt hjärtas fågel upp mot skyn"

Semestertankar

Har blivit VÄLDIGT glest mellan inläggen på sista tiden. Mycket jobb innan semestern, och nu när man väl har semester är det så många andra "måsten" som liksom går före..... Kan nästan bli lite semester-stress med allt man "måste" hinna med. Fast hur mycket måste man egentligen ???? Bara för att "alla andra" gör det???

Sitter nu och längtar hem till mitt barndoms Håverud och det okomplicerade och bekymmersfria liv man levde under uppväxten! Känner doften av solvarm barrskog en sommardag och den kittlande känslan att gå barfota i daggvått gräs. Alla dagar man tillbringade vid sjön och badade tills man var som ett russin. Alla kvällar man var ute och lekte tills solen nästan gick ner och mammor och pappor tvingade in oss... Det krävdes inte så mycket för att vara lycklig!

Ko-nstateranden

Sonen var nyligen på besök på en bondgård med sin klass. Barnen fick gå runt och titta på alla djuren, prova på att mjölka, klappa kalvarna och kika på gödselstacken. Bonden berättade för barnen om livet på en bondgård, och sonen kom sedan till mig och berättade om sina nya kunskaper. Ett par dagar senare konstaterade han vid frukostbordet:

-Mamma, innan du fick mig, då var du faktiskt en kviga!

Tja, kanske ligger det nå´t i det, för när väl barnen kommer känner man sig ju mest som en mjölk-ko.....

Band för livet

Jag vill knyta band och bilda ring. Knyta dubbelknut av bästa klass, och gjuta en stabil plattform att bygga framtiden på. En fast punkt i livet för mig, för oss, och barnen. Bilda en familj där trygghet, kärlek och glädje är ledorden. En familj som inte splittras igen. En familj där familjemedlemmarna ALLTID är viktigast.

Varför är det så svårt?

Brutna löften knyter inga band, inte att bli bortglömd i fredagsmyset heller...... igen......

Alone

"I hear the ticking of the clock
I'm lying here, the room's pitch dark
I wonder where you are tonight
No answer on the telephone
And the night goes by so very slow
Oh, I hope that it won't end though alone...."

Tystnaden talar sitt tydligen sitt tydliga språk.

Du säger att du älskar mig. Du säger att du saknar mig. Hur kan man hela tiden glömma bort att ringa den man älskar??? Därför tvivlar jag.......

Energibrist

Sitter här och längtar efter våren och ljuset. Saknar ljuset som Saharaöknen saknar regnet, och jag riktigt känner hur mina energidepåer börjar sina. Tröttheten släpper inte taget, fast dagarna ju blivit lite längre. Är kanske lite för mycket av allt just nu. För mycket att göra och hinna, för mycket att tänka på, för mycket att ha koll på, för mycket att planera för. Hjärnan går på högvarv och analyserar, kalkylerar, jämför, utvärderar, planerar, optimerar. Kanske till ingen nytta. Men jag hittar inte off-knappen till denna energikrävande funktion......tankarna spinner vidare kors och tvärs i jakt på den perfekta lösningen. Behöver lite klarhet och lite milstolpar att förhålla mig till, så kanske det går lite lättare. Men just nu känns allt lite tveksamt, vagt och outtalat........

Gott Nytt 2011

Så sitter man här igen, på årets första dag, och reflekterar. Tänker tillbaka på det år som har gått med både glädje och sorg. Ett år fyllt av svåra och livsavgörande belut och förändringar, nya bekantskaper och erfarenheter. Svart och vitt, sött och surt.

Har sett fram emot att få vända blad och börja om med ett nytt år som ligger helt orört och väntar på att fyllas. Funderar på hur livet kommer att se ut om ett år.... Tror nog att även detta år kommer att innebära en hel del förändringar i mitt liv. Hoppas att livet ska bli lite lättare och roligare att leva, att orken kommer tillbaka i takt med att ljuset återvänder till mörka norden. Hoppas att kärleken ska slå rot och att lyckan ska slå följe med oss längs livets stig!

Tre nyårslöften har jag gett till mig själv i år, och jag ska verkligen försöka leva upp till dem! (Men jag berättar inte vad det är - det får förbli en hemlighet!)

Önskar alla nära och kära ett riktigt Gott Nytt År!!!

Fredagsfunderingar

Borde gått och lagt mig för länge sedan, men sitter uppe och njuter av tystnaden och stillheten. Det enda jag hör är barnens fridfulla andetag, (med inflikande av en och annan hostning och snörvlande - förkylning i huset igen).

Funderar på livet i allmänhet och vardagsstressen i synnerhet medan vinden viner utanför mitt fönster och virvlande små snöflingor bäddar in marken i ett vitt, fjäderlätt duntäcke.

Funderar på alla dessa måsten som snart äter upp mig. Det berömda ekorrhjulet snurrar fortare än vanligt och känslan av att aldrig räcka till växer sig starkare. Alltid för sen, alltid för mycket att göra, aldrig färdig med vad jag tänkt på jobbet, aldrig är barnen nöjda: "Alla andra får alltid leka med kompisar efter skolan", "Alla andra har...", "Alla andra ska...", "Varför kan inte jag få....", "Jag vill inte ha den maten", "Mamma du gör ju ingen nytta här hemma"......

Träffade av en slump på kärleken på Ica, och med varsin kundvagn irrade vi runt bland gångarna för att rafsa åt oss det viktigaste inför helgen. Var och en för sig, vi hann inte annars. Kändes trist och ensamt. Ständigt denna kamp mot klockan och tiden som man aldrig tycks vinna. Är så trött på att ligga steget efter.

Som så många gånger förr vill jag trycka på pausknappen och stanna upp ett slag för eftertanke och lite återhämtande av krafter. Längtar till våren och ljuset och en lite lättare tillvaro.

Längtar framför allt efter tvåsamhet så vi slipper handla med varsin kundvagn......

Kylan rår inte på mig i år

Ännu en grå helg har passerat, en helg där november visat sig från sin sämsta sida. En tid då jag i vanliga fall brukar känna av en släng av höstdepression i ljusets frånvaro. Men även om det regnar och stormar ute får kylan inget grepp om mig den här hösten.
Själen värms av generös, spontan, fantastisk, förvirrande, galen och helt underbar kärlek!!!

Tänk om...

Hjärnspökena jagar mig idag. Jag har kämpat emot hela dagen, försökt mota tillbaka och försökt springa ifrån dem. Resonerat och försökt prata förstånd med dem. Men de rackarna är illmariga och la krokben på mig i ett obevakat ögonblick. Jag föll och förlorade. Förbannad för att jag inte var stark nog att stå emot, besviken och ledsen. Rädslan grep tag - tänk om....

En fjäder blev en höna och hönan en demon. Små hinder förvandlades plötsligt till Mount Everest, och en känsla av hopplöshet infann sig. För tänk om.....

Två steg tillbaka idag, och 1-0 till hjärnspökena

Distans

Så nära, men ändå så långt ifrån....

"En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?
(Lars Winnerbäck)

Konstigt hur ett par dagar kan kännas som flera veckor. Som om tiden distanserat den närhet som fanns, och lagt en tunn hinna emellan oss. Orden som uttalas värmer, men tinar inte. Det känns tomt och kallt ikväll, och hindren svåra att ta sig över.....

En ny resa

Har ett händelserikt år bakom mig, fyllt av konflikter, förändringar och avgörande beslut. Flanerar just nu lite planlöst fram längs livets stig. Vill inte rusa fram utan tar det lugnt så att jag vet att jag går åt rätt håll denna gången. Ser upp för alla tänkbara faror, analyserar fram och tillbaka. Det är ovant att ha frihet att styra själv, men också trist att vandra ensam. Jag föredrar utan tvivel tvåsamhet.

Han funderat mycket ikväll och kommit fram till en hel del. Bland annat att jag nog tänker alldeles för mycket, och att jag ska lyssna på hjärtat mer, och känslan i kroppen. Man måste våga för att vinna. Lånar lite ord för att förmedla vad jag tänker och känner just nu....

Till Dig Magnus;

"Nu är jag på väg igen
letar efter sanningen
letar efter ro i min själ "
(Marie Fredriksson)

"Du är resan som jag velat ska ta fart
Du är gåtan som jag aldrig löser klart
Du är början på nåt nytt och nånting underbart
För mig, för mig, för mig.

När hösten kommer och tiden gått för fort
När allt känns på rutin och redan gjort
Ska jag samla mina krafter och göra nånting stort
För dig, för dig för dig"

(Lars Winnerbäck)

"Säg var jag vart, tala om vem jag är
dom säger att visheten kommer med åren
När många har gått, och jag tror att jag ser
att ingen i världen, kan ge mig nåt mer

Det kommer en tid, när vi vänder oss om
vänder och ler åt dom misstag vi gjorde
det kommer en dag, när natten känns lång
det stiger en sol där allt börjar om

För en kvinna och en man,
som lever i varann, det finns inget starkare
En kvinna och en man,
som vill och vet att dom kan, det finns inget starkare
än en kvinna och en man

Vi är på väg genom vinter och is
men när livet slår ut, ska vi stå där tillsammans
Att ta sig igenom är kärlekens spel
Inte du eller jag, det måste va´ vi

Är vi människor på jorden
och jag vill att du ska se
kärleken är tam
jag ska visa vem jag är
vill du veta vad jag tänker, var inte rädd för några krav

För en kvinna och en man,
som lever i varann, det finns inget starkare
En kvinna och en man,
som vill och vet att dom kan, det finns inget starkare
Än en kvinna och en man

(Niklas Strömstedt)


"Allt det du söker, kan någon ge dig ett svar,
allt det du önskar finns här om du stannar kvar.

Jag vill att du ska känna varje del av mig,
jag ger allt jag har.
Jag känner ännu rädslan att förlora dig,
men om du stannar kvar...

Allt som jag känner, och allt jag förstår,
vindarna vänder, drömmen består.
Vi håller varandra när stormarna yr,
finns här intill dej när morgonen gryr.

Jag tar dina händer,
önskar att du ska förstå

Allt som jag känner,
det finns en tid för oss två.
Där drömmar blir till verklighet,
där väntar jag på dig....."

(Tommy Nilsson)

"....Nu står du här i dag

med allt jag nånsin velat ha

och hjärtat slår ett slag för var förlorad dag

Öppna din dörr och säg att du vill ha mig här

säg att du inom dig bär

bara kärlekens röst

Och jag ska öppna min dörr

och ge dig varje dag igen

leva här för sanningen

Låt mig bli den som först - öppnar din dörr.

Ge av dig,

det du vill ha av mig

- och säg att jag får

alla förlorade år!"

(Tommy Nilsson)