Dagens kommentar

Sonen om att dansa:
-Vad tusan ska killar lära sig att dansa för????
Jag ska ALDRIG lära mig att dansa!!

Nähä, då går han inte i sin mors fotspår då

The day after the night before....

Var på "Träffen" igår med kompisar, och dansade till Arvingarna, som är ett av mina favortitband att dansa till!!! Var riktigt trevligt med lagom mycket dansglada människor! Ett kul motionspass, med egentid och lite verklighetsflykt. I dansens virvlar glömmer man vardagens bekymmer och spänningarna släpper lite.

Vaknar dagen efter till en grå och blåsig söndag, utan fastlagda planer. Vad ska man göra med en hel dag? Två sekunder senare är schemat liksom fullbokat, och huvudvärken från igår gör sig påmind igen.

Lite tristess infinner sig, och inspirationslöshet. Saknar gnistan att ta tag i något idag. Känner för att äta något riktigt onyttigt. Kanske lite god mörk choklad -det har en förmåga att pigga upp min kropp och själ... Ja, jag tror jag ska låta frestelsen vinna idag, jag behöver lite endorfiner.

I dansens virvlar

Jag tror att jag har skrivit någon gång förrut att ett av mina intressen är dans. På amatörnivå alltså - jag dansar hellre än bra kan man väl säga.

Någon har sagt: "Dans är en vertikal önskan om ett horisontellt läge"

För mig är dansen terapi och motion. Efter en stressig dag på jobbet eller en hektisk dag med barnen, kan en timmes dans liksom luckra upp spänningarna och släppa fram glädjen bland all trötthet. För mig som sitter framför en dator hela dagarna, är det skönt att använda en annan del av hjärnan ett tag. Det går helt enkelt inte att tänka på problem och bekymmer när man måste lägga 120% uppmärksamhet på att hänga med i dansens alla steg och turer.

Jag dansar gärna bugg, men är nog ännu mer förtjust i salsa. Gillar de förföriska latinska tonerna och det sensuella och romantiska i dansen. Men efter tre kurser i salsa börjar jag misstänka att jag nog är relativt obildbar i salsans konst. Har väl inte rytmen naturligt i blodet!? Men KUL är det i alla fall, även om det blir lite felsteg här och där. Kan nog bli en kurs igen nå´n gång. Skam den som ger sig - fjärde gången gillt.....

Té dans med Dalslandstösera....

Vet inte om jag tidigare nämnt att en av mina passioner här i livet är dans? Är bara en glad amatör på området, men det är roligt, avstressande och ger bra motion!

Igår var det dans till Arvingarna på "Granbacka festplats". Jag hade efter en del tvekan beslutat mig för att åka de 7 milen dit och dansa med en av mina allra bästa vänner. Arvingarna är ju ett av mina favoritband att dansa till. Gó musik från góa killar ifrån Göteborg. Har tyvärr inga bilder att dela med mig av, men det var en upplevelse!

Tänk er ett lite samhälle i hjärtat av Dalsland, en kylig augustikväll när sommaren går mot sitt slut. Här händer inte så mycket i vanliga fall, så detta avbrott i vardagen blir en folkfest "lokalbefolkningen"ser fram emot hela sommaren. Parkeringen var full med bilar och fulla ungdomar. Väldigt många bilar var av typen "raggarbil", där oftast en ung tjej skjutsade överförfriskade kompisar och pojkvänner, släktingar och kollegor. Väl inne i folkparken var det lika mycket folk. Dansgolvet var fullt och stämningen hög. Promillehalten var hög hos de flesta skulle jag tro, så det var lite svårdansat. Risken för att få en armbåge i ansiktet eller i ryggen var hög och överhängande, men jag klarade mig utan större blessyrer. Kände mig dock inte riktigt hemma i gemenskapen, utböling som jag var. Men det gäller ju att ta seden dit man kommer, och jag hade riktigt roligt! Dansade med en kille som egentligen aldrig dansade annars, eftersom ha sa sig ha minst 2 träben.... vadå minst???? Stackars karl!!! (fniss)
På väg hem fick jag en "flash-back" från tiden när man var lika ung (och oförståndig) och for till "Folkparken Valhall" varenda lördagskväll under sommaren. Det var en epok i livet som man (trots det patetiska i det) ändå vårdar ömt i hjärtat. För det var ju på en av dessa danser som jag träffade min man. Då var jag 17 år och han var 18. Sedan dess har vi hållit ihop i både med-och motgångar, och har nu två underbara barn tillsammans!

Men, jag blev också iskall inombords när jag tänkte på att min dotter om sisådär 15 år kommer att vara ute och "ränna" på liknande ställen. Näe, det får hon aldrig! Hon ska vara mammas tös hela livet hon...!!!