Livet är bara ett lån

I dag har jag åter fått en påminnelse om livets bräcklighet och förgänglighet. En grannes 7-årige brorson omkom i en tragisk bilolycka imorse. Magen knöt sig och det susade i öronen. Jag mådde illa. Hur kan något så fruktansvärt ske???

Pojkens 4-åriga kusin sa till mig: "Han finns i himlen nu, jag får aldrig träffa honom mer. Nu finns han bara i mitt hjärta".

Jag saknade mina egna barn rent desperat, och när de kom hem höll jag dem i famnen länge och kände kärleken värka inombords. Älskade barn - ni vet väl att jag älskar er mest av allt på hela jorden!!!

Lev fullt ut varje dag, vi vet inte vad morgondagen har med sig i sin korg till oss.

"Livet är bara ett lån,
du är en låga,
Var den än kommer ifrån
tändes den dock för dig!
Håll den så länge du kan
liv är att våga
Bara en gnista som brann
var ändå ljus för mig"

Ur "I nattens sista timma "av Nordman

Midsommar anno 2010

Traditionellt midsommarfirande i Upperud, Dalsland.

Dans kring midsommarstången, glada barn och en sol som strålar från en blå himmel, mer kan man väl inte begära en midsommarafton!!??

Lämna aldrig mjölk på spisen

Värmde mjök till potatismos idag, men släppte fokus på kastullen för en stund och den kokade över så in i h-vete. Den inbrända mjölken osade rejält och jag sätte fläkten på högsta läget och öppnade altandörren i köket. Men, för att bevisa att den fungerade, drog självklart brandvarnaren igång. Ungaran blev förskräkta och jag stod och fäktade som en galning med en tidning under den för att få bort röklukt och få den att tystna. Men INTE. Den fortsatte ihärdigt att ljuda med öronbedövande ton. När inget hjälpte fick jag klättra upp och tar ner brandvarnaren och slita ur batteriet. DÅ blev det tyst. Fast i mina öron tjuter det fortfarande och jag känner mig lite lomhörd....

Nya tider

Sedan i maj har mitt liv förändrats radikalt. Mitt hem har halverats när materiella ting har delats upp, nya rutiner och scheman för när vi ska ha barnen har upprättats. En massa praktiska saker har upptagit stora delar av vardagen, och trots en slags känsla av frihet känner jag mig mer hemma i gruppen "trött och sliten ensamstående tvåbarnsmor". Det är så mycket man måste hinna och kunna när man är själv om allting. Å andra sidan har jag också lärt mig en massa nya saker som jag tidigare aldrig gjort.

Men hur orkar man jobba heltid, ta hand om en envis sjuåring och en trotsig och ännu envisare treåring, handla, laga mat, diska, tvätta, stryka, städa, klippa gräset, tanka bilen, tvätta bilen, ta ut soporna, utflykt med fika på fritids, fotbollsträning, leka med kompisar, hitta på roliga saker med barnen så att de inte får en sämre barndom än de med sammanboende föräldrar....

Huvudvärken spänner, orken tryter, humöret svänger och samvetet om otillräcklihet gnager. Behöver ta en stor bit mörk choklad tror jag....

Pitepalt

Min morfar Anders föddes och växte upp i Norrfjärden strax utanför Piteå. Pitepalt var en av hans absoluta favoriträtter, och den mattraditionen togs med när han flyttade söderut.
Någon gång ibland träffas vi, min mormor, mina föräldrar, morbröder och ingifta mostrar för att tillaga Pitepalt enligt recept från min morfars mamma, Anna.

Först får man skala och riva potatis

lite salt efter behag.....

...och sedan vetemjöl tills det blir en lagom "grötig" konsistens

Nu börjar det kladdiga jobbet att göra paltarna. En klick smet plattas ut och så lägger man i rimmat fläsk och nyper ihop till en bulle.

Sedan är det dags för grytan. Varje palt läggs på en träslev och hålls i det kokande vattnet ett tag innan man släpper ner dem i grytan.

Efter en timma är denna norrländska delikatess färdig att avnjutas med lingonsylt, smör och ett glas mjölk.

Pappa och jag valde att steka vårt fläsk innan vi gjorde våra paltar, men jag måste nog tyvärr erkänna att jag inte är särskilt förtjust. Men för min mor smakar det barndom och minner om lyckliga stunder på sommarlov hos farmor Anna i Norrfjärden.

Knäckande...

Med ett illmarigt leende och bus i blicken sa dottern till sin far:
- Pappa, du är som en gammal gubbe.....

En resa tillbaka till 70-talet....

I förrådet hemma hos min mor och far finns många gamla saker sparade från min och min brors barndom. Idag plockade vi fram min gamla dockvagn i gul galon med tillhörande åkpåse i blå manchester och teddypäls! Vi tog också fram mitt dockskåp, och konstaterade att de ser precis likadana ut idag. Det enda som vittnar om att det är sedan 70-talet är den orange och bruna heltäckningsmattan och de orange medaljongtapeterna som pryder väggarna. Vilken nostalgitripp bland minnena det var att se allt det här igen....

Dockan är 30 år gammal och heter Sandra....

Om man behöver låna toaletten hos mor och far, möts man av dessa väggar! Mysigt och supermodert, men tapeterna har suttit sedan 1979.

Idag piffar nyheter från Cult Design upp och matchar tapterna!

Underhållning på väggen - även den har suttit på väggen så länge jag kan minnas...