Skrynklig vecka

Stod i godan ro i vardagsrummet och strök på nya gardiner till köket, medan sonen såg på TV.
Plötsligt small och blixtrade det till i strykjärnet, och svart rök letade sig ut. NOT NICE! Fick rycka ur sladden och hiva ut eländet. Det strykjärnet var inte särskilt gammalt, så jag blev mer förbannad än rädd faktiskt. Sonen blev dest oroligare och undrade om vi skulle ringa till brandkåren, men det behövdes ju inte. Så nu får man ut och leta efter ett nytt järn då. Så j-a meningslöst det känns att lägga pengar på det!!! Var väl bara en månad sedan vår damsugare som var ca 2 år gammal bara slutade fungera, och vi fick investera i en ny. Man undrar ju om producenterna bygger in små tidsinställda fel, så att man som konsumet ska tvingas köpa nytt regelbundet? Blir troligen till att leva en vecka med veck och skrynklor innan vi fått köpt ett nytt.

Back in business again

Det är rent chockerande vad tiden rusar iväg! Dottern är nu snart 1,5 år gammal, och jag har börjat jobba två dagar i veckan. Det är i och för sig väldigt angenämt att bara jobba två dagar, precis lagom faktiskt. Sambon är pappaledig när jag jobbar, så det är inget stress med inskolning på dagis ännu.

Men jag har fått en ny tjänst (på samma företag) nu efter föräldraledigheten. Det är en för företaget helt ny tjänst så jag måste själv upprätta rutiner och arbetssätt som främjar verksamheten. Det är jätte-spännande - en rejäl utmaning! Men självklart gnager det lite oro inom mig: kommer jag att klara detta? Kommer jag att motsvara förväntningarna? Kommer jag att gilla mitt jobb? Well, time will show.....

Åh vad det är skönt att vara naken.....

Min lilla trollunge har trolltyg för sig hela tiden! Just nu har hon bestämt sig för att INTE ha på sig varken kläder eller blöja. Lämnar man henne en kort stund, möts man av en naken och överlycklig liten tös som triumferande viftar med blöjan som en fana! Jag klär på henne, och hon tar av sig igen fortare än kvickt. Eftersom hon inte har fått koll på det här med att gå på pottan än, är det tämligen "spännande" att lämna henne utan uppsikt......

Här bor en prinsessa

Lillasyster har fått överta storebrors rum, med ljusblå väggar. Nog var jag väl länge sugen på att måla om, men bestämde mig för att låta bli. Det går ju att matcha blått och rosa, och små barn har ju en tendens att slita tapeter ganska rejält. Rätt som det är kanske man ertappar dem med att leka konstnär på världens största papper(stapet)....Inte så nice! Men jag har ändå gått in för att skapa ett värdigt rum för en liten prinsessa, och här kommer ett par smakprov:

Söta paneler med små glada älvor. Med spets till blir det väldigt "flickigt"

Kach (=katt) var en av dotterns första ord, hon ÄLSKAR katter


Växasängen "Luna" (från Stompa) står och väntar på att lillan ska bli stor nog att kunna sova i den
Favoritnallarna "Kanin" och Freddy" .....

.... och Båtsman, som är längre än lillan själv

En blomma ger mysbelysning på kvällen

Bedårande barn på väggen, en gåva från gammelmorfar och gammelmormor!

Ingen prinsessa utan tiara.....
(Den här har dock jag inhandlat till mig själv en gång och burit på min bästa väns möhippa)


....eller glamourös handväska!

Fotspår i sanden

En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet anns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds. När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv. Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest. HERREN svarade: "Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.

(Författaren okänd)

Liten parlör för männen från Mars och kvinnorna från Venus, del 2

Här kommer en fortsättningkurs i kommunikation mellan man och kvinna:
(utdrag ur boken " Varför män bara kan göra en sak i taget och kvinnor aldrig slutar prata")

GREJ
Enligt kvinnan: Allt som sitter under motorhuven på bilen.
Enligt mannen: Spännet på kvinnans behå.

SÅRBAR
Kvinnan: Att öppet dela med sig av sina tankar och känslor till sin partner.
Mannen: När man spelar korphockey utan hjälm, suspensoar och andra skydd.

ENGAGEMANG
Kvinnan: En åstundan om att gifta sig och bilda familj,
Mannen: Att försöka låta bli att ragga upp andra brudar när han är ute med flickvännen.

UNDERHÅLLNING
Kvinnan: En bra film, konsert, pjäs eller bok.
Mannen: Allt som kan göras medan man dricker.

VÄDERSPÄNNING
Kvinnan: Pinsam sidoeffekt av matsmältningsbesvär.
Mannen: En aldrig sinande källa för underhållningen, självförverkligande och manlig gemenskap.

ÄLSKA
Kvinnan: Det yttersta uttrycket för intimitet som ett par kan uppnå.
Mannen: Det kvinnan håller på med medan mannen drar över henne.

FJÄRRKONTROLL
Kvinnan: En pryl som används för att byta från ett teveprogram till ett annat.
Mannen: En pryl som man använder för att zappa mellam alla 54 tevekanalererna var tredje minut.

Goá grannar i "Bullerbyn"

Vi bor i ett litet parhus, i en liten bostadsrättsförening, i utkanten av en liten stad. På framsidan ligger en liten gård med sandlåda som barnen kan leka på, och på baksidan har vi skogen inpå knuten. Det är nästan sjöutsikt - mellan träden i skogen ser man båtarna komma glidande längs kanalen! Visst låter det idylliskt som Bullerbyn!? Men det bästa av allt är våra goá grannar!!!
Vi hade en kräftskiva i september tillsammans, och då lärde vi känna varandra på ett sätt man nästan aldrig lär känna grannar annars. Vilka underbara människor! Öppna, spontana, roliga, men också ansvarsfulla och hjälpsamma! Hur kan man ha haft sådan tur undrade vi allesammans?